Prisjusteringsregeln i standardavtalen AB 04/ABT 06

Prisjusteringsregeln återfinns i AB 04/ABT 06 kap 6 § 3. Enligt bestämmelsen ska det avtalade priset ändras om det föreligger en kostnadsändring som:

• uppstår på grund av en myndighetsåtgärd, eller
• är förorsakad av krig eller annat krisförhållande med liknande effekt och som avser förnödenhet eller tjänst som är nödvändig för entreprenaden, eller
• beror på onormala prisförändringar avseende material som ingår i entreprenaden.

För att prisjustering enligt någon av punkterna ska ske krävs det – dessutom – att kostnadsändringen varit oförutsebar och väsentligt påverkat hela kostnaden för entreprenaden. Bestämmelsen ger dock ingen närmare vägledning kring vad som ska anses vara oförutsebart eller hur stor kostnadspåverkan måste vara för att klassas som väsentlig.

Bestämmelsen är generellt utformad för samtliga kostnadsändringar, men sätts bestämmelsen i sitt sammanhang bör den närmast betraktas som en force majeure-bestämmelse som blir tillämplig vid krissituationer där marknaden på något sätt blivit störd, vilket driver priserna uppåt.

Det är självklart mycket svårt att i efterhand ändra priset i ett redan ingånget avtal. För att entreprenören ska ha sådan rätt behöver han sammanfattat kunna styrka:

1. att det föreligger en kostnadsändring av material eller arbete som kan rymmas inom bestämmelsen,
2. att kostnadsändringen beror på någon av de omständigheterna som framgår av punkterna ovan (orsakssamband),
3. att kostnadsändringen varit oförutsebar, och
4. att kostnadsändringen väsentligt påverkat kostnaden för hela entreprenaden.

Om entreprenören kan styrka samtliga ovanstående rekvisit ska alltså det avtalade priset justeras upp. Exakt hur en sådan justering ska beräknas framgår inte av bestämmelsen.

Bakgrund i målet

I mål T 3033-23 vid Jönköpings tingsrätt prövades om entreprenören hade rätt till ersättning för onormala kostnadsändringar för material enligt ABT 06 kap 6 § 3.

Entreprenören påstod att prisökning på material, orsakad av coronapandemin och Rysslands invasion i Ukraina, hade lett till ökade kostnader för entreprenaden. För att styrka detta och beräkna sin kostnadsökning använde sig entreprenören av branschorganisationen Byggföretagens entreprenadindex för att jämföra prisutvecklingen mellan anbudstillfället och inköpstillfället för olika materialslag. Entreprenören satte sedan prisutvecklingen i relation till vad som kan betraktas som en normal prisutveckling, dvs en prisutveckling som faller inom ramen för vad som ska anses vara ”normalt” räknades bort.

Slutsatser

Domen ger en fingervisning om vad som krävs av entreprenören i bevishänseende när det kommer till att styrka krav grundade i kap 6 § 3. Det räcker enligt tingsrätten inte med att hänvisa till generella prisökningar för material som ingår i entreprenaden utifrån ett index, utan entreprenören måste kunna styrka att faktiska merkostnader har uppstått. Utflödet av tingsrättens dom är att det i princip blir obligatoriskt att exponera anbudskalkylen för den entreprenör som vill driva krav grundade i kap 6 § 3, eftersom det annars svårligen går att visa att man har haft några merkostnader i förhållande till vad man räknat med.

En annan konsekvens av tingsrättens sätt att se på bestämmelsen i kap 6 § 3, är att de faktiska inköpskostnaderna måste styrkas. Det innebär i sin tur att entreprenören inte bara måste exponera anbudskalkylen, utan också sina avtal med leverantörer m fl för att kunna nå framgång med kravet.

Tar man tingsrättens resonemang ett steg längre, är det inte heller säkert att det räcker med att visa att faktiska inköpskostnader är högre än vad man räknat med i anbudskalkylen. Beställaren kan ju t ex invända att entreprenören har räknat fel alternativt köpt in materialet för dyrt, vilket i sådant fall inte ska lasta beställaren. Antagligen måste entreprenören, för att vara på den säkra sidan, kunna visa att skillnaden mellan priset i anbudskalkylen och inköpspriset ligger i linje med den allmänna prisökningstakten för den aktuella materialkategorin; i vart fall med de utgångspunkter Jönköpings tingsrätt haft.

Tingsrättens resonemang kan tyckas vara strängt mot entreprenören, då det i princip omöjliggör krav grundade i kap 6 § 3 utifrån endast det faktum att stora prisökningar skett inom vissa materialkategorier. Men resonemanget ligger samtidigt i linje med övrig fordringsrätt där entreprenören förväntas styrka sina kostnader krona för krona med underliggande materialkvitton, tidsspecifikationer och liknande.

Vi väntar med spänning på att se om hovrätten har samma utgångspunkter som Jönköpings tingsrätt när man prövar hur kap 6 § 3 ska tillämpas.