Förseningsvite jämkades till noll
Om beställaren tar en försenad entreprenad i bruk ska avtalat förseningsvite jämkas. Ofta kvarstår en del av förseningsvitet, trots ett i princip fullständigt ibruktagande av entreprenaden. I en dom meddelad av Svea hovrätt den 31 januari 2025 (mål T 8169-19) jämkades dock vitet till noll kronor.
Av advokat Sven Albinsson och jur.kand. Ella Schäring
Jämkning av förseningsviten inom entreprenadjuridiken
I de flesta kommersiella entreprenadavtal finns ett avtalat förseningsvite kopplat till överskridande av kontraktstiden och/eller kopplat till olika deltider. Förenklat kan sägas att förseningsvitet dels är ett i förväg avtalat skadestånd för förseningen, dels utgör en sanktion mot entreprenören i form av en straffavgift för förseningen (negativt incitament). När förseningsvite avtalats har beställaren inte rätt till skadestånd för försening utöver det avtalade förseningsvitet.
Enligt AB 04 / ABT 06 kap 5 § 3 ska vitet jämkas i skälig mån om beställaren före färdigställandet har tagit entreprenaden eller del av entreprenaden i avsett bruk. Motsvarande gäller även om beställaren ”har haft en icke oväsentlig ekonomisk nytta av annat ibruktagande av entreprenaden eller del därav”.
Bestämmelsen i AB 04 / ABT 06 kap 5 § 3 utgår ifrån att det vore orimligt att beställaren har nytta av entreprenaden – genom att ta den i avsett bruk eller på annat sätt – samtidigt som fullt förseningsvite utgår. Jämkningsbestämmelsens syfte är således att skapa en proportionalitet och förhindra att orimliga förseningsviten utgår. Det framgår dock inte närmare av bestämmelsen hur jämkningen ska göras eller beräknas. Vägledning rörande detta får i stället hämtas från rättspraxis.
Av entreprenadjuridisk rättspraxis framgår att flera faktorer ska beaktas vid jämkning av förseningsvite enligt bestämmelsen i AB 04 / ABT 06 kap 5 § 3. En sådan faktor är i vilken mån entreprenaden har tagits i bruk och det kan då exempelvis beaktas hur stor del av entreprenaden som beställaren börjat använda. Endast den omständigheten att beställaren har tagit hela entreprenaden i avsett bruk föranleder inte att jämkning ska göras till noll. Exempel på andra faktorer som kan beaktas är mängden fel, deras allvarlighetsgrad och hur felen och/eller avhjälpandet av felen påverkar beställarens möjlighet att nyttja entreprenaden. Som exempel kan Svea hovrätts dom i mål T 526-16 (meddelad den 30 november 2016) nämnas, där domstolen jämkade förseningsvitet till 20 procent. Hovrätten beaktade särskilt att beställaren hade kunnat nyttja entreprenaden på ett i huvudsak ändamålsenligt sätt sedan ibruktagandet, men konstaterade samtidigt att det hade förekommit vissa störningar i nyttjandet till följd av bland annat avhjälpandeåtgärder.
Jämkning till noll kronor
Nu aktuella mål T 8169-19 vid Svea hovrätt rörde nybyggnation av en skola. Entreprenören hade inte rätt till tidsförlängning och beställaren hade således, i enlighet med AB 04 kap 5 § 3, rätt till förseningsvite för varje påbörjad veckas försening.
Hovrätten instämde i tingsrättens bedömning om att vitet skulle jämkas till noll kronor från tidpunkten då beställaren tog entreprenaden i bruk, fram till dess att entreprenaden godkändes vid slutbesiktning. Domstolarna fastslog därvid att entreprenaden, när den togs i bruk av beställaren, i allt väsentligt var i samma skick som när den senare godkändes vid slutbesiktning. Med andra ord var entreprenaden redan vid ibruktagandet i sådant skick att beställaren skulle kunna bedriva den avsedda skolverksamheten. Entreprenören utförde inte heller några arbeten på entreprenaden mellan ibruktagandet och den godkända slutbesiktningen. Den omständighet att styrentreprenaden, som sedermera undantogs från slutbesiktningen, inte var färdigställd föranledde inte någon annan slutsats från domstolarna. När styrentreprenaden sedermera färdigställdes hade skolan använts under nästan ett helt år. Inte heller den omständigheten att ibruktagandet skedde under sommarlovet, då skolan inte användes för undervisning, föranledde någon annan slutsats än att jämkning skulle göras till noll kronor.
Slutsatser och entreprenadjuridisk reflektion
Svea hovrätt jämkade i detta fall förseningsvitet till noll kronor, men av annan rättspraxis framgår att det ofta kvarstår en mindre del av vitet även om beställaren har kunnat nyttja entreprenaden på ett i huvudsak ändamålsenligt sätt. Vid bedömning av hur stor del av ett förseningsvite som ska jämkas bör bland annat beaktas om entreprenaden vid ibruktagandet var i ett ändamålsenligt skick, mängden fel, felens allvarlighetsgrad, om det förelegat några störningar från entreprenörens sida som påverkat beställarens möjlighet att nyttja entreprenaden såsom tänkt (t ex avhjälpandearbeten), m m.
Vårt utbildningserbjudande inom entreprenadjuridik
WA Advokatbyrå erbjuder företagsanpassade kurser inom entreprenadjuridik med grund- och fortsättningskurser samt kurser inom något utvalt specifikt område. Kurserna ger er unik tillgång till kunskap som förmedlas genom en advokat som är specialiserad inom entreprenadrätt. Beskriv er organisation och de juridiska frågeställningar som er organisation vill fördjupa sig i, så skräddarsyr vi en utbildning för er.
Våra kurser/utbildningar vänder sig till dig som vill kompetensutvecklas inom ditt yrke och regelbundet kommer i kontakt med entreprenad- och konsulträtt. Kanske arbetar du på fastighetsägarsidan som anställd eller konsult. Du kan t ex ha en chefsbefattning, arbeta som bolagsjurist, förvaltare eller på samhällsbyggnadssidan inom en kommun.
Hovrätt ogillar beställarens återkrav för betalda fakturor
Hovrätten för Övre Norrland har nyligen meddelat en dom där domstolen prövade om en beställare hade rätt att återkräva ersättning som betalats till en entreprenör för utförda entreprenadarbeten. Domen belyser svårigheterna med denna sorts krav.
Av advokat Sven Albinsson och jur.kand. Lucas Rasmusson
Bakgrund till tvisten
Det bakomliggande avtalsförhållandet
År 2019 ingick en beställare och en entreprenör ett entreprenadavtal, enligt vilket entreprenören åtog sig att utföra entreprenadarbeten för beställarens räkning. Arbetena bestod huvudsakligen i projektering och installation av el-, VS-, ventilations- och styrsystem. Avtalet anslöt till standardavtalen ABT 06 och ABT-U 07, vilka således utgjorde en integrerad del av entreprenadavtalet.
Enligt avtalet skulle arbetet utföras på löpande räkning. Entreprenören fakturerade successivt beställaren för de utförda arbetena och beställaren betalade totalt 17 731 361 kronor exklusive mervärdesskatt för utförda entreprenadarbeten fram till slutbesiktningen.
Entreprenörens krav
Efter slutbesiktningen fakturerade entreprenören ytterligare 1 669 440 kronor för arbete utfört före slutbesiktningen och 295 801 kronor för arbete utfört efter slutbesiktningen. Beställaren betalade en del av dessa fakturor, men ett belopp om 1 810 306 kronor förblev obetalt. Entreprenören ansökte om stämning mot beställaren avseende det obetalda beloppet och målet fick i hovrätten målnummer T 813-23.
Beställarens återkrav
Beställaren ansökte om genstämning mot entreprenören med ett belopp om 1 158 461 kr. Detta belopp hade beställaren redan betalat till entreprenören för de utförda arbetena. Beställaren hävdade att betalningen om 1 158 461 kronor gjorts till entreprenören av misstag och att betalningen saknade grund i parternas avtal. Beställare menade att betalningen inte var relaterad till något specifikt arbete eller någon viss faktura och att betalningen inte borde ha gjorts.
Entreprenören invände att betalningen avsåg utförda entreprenadarbeten som fakturerats löpande enligt avtalet. Entreprenören anförde därvid att beställaren hade granskat, godkänt och betalat fakturorna medvetet. Entreprenören framhöll också att bolaget hade agerat i god tro och använt pengarna som en del av den löpande verksamheten.
Frågan i genkäromålet blev således huruvida beställaren hade rätt att få tillbaka den ersättning som han betalat till entreprenören.
Hovrättens bedömning
Entreprenörens krav mot beställaren
Vad gäller entreprenörens krav mot beställaren bedömde hovrätten att entreprenören inte hade lyckats styrka sin fordran. Det faktum att beställaren tidigare hade accepterat fakturor med samma utformning och innehåll som de i målet tvistiga fakturorna – utan att begära att få granska originalverifikationer – särskiljer sig från frågan om huruvida entreprenören i bevisrättsligt hänseende har styrkt sin rätt till ersättning för fakturerat arbete, konstaterade domstolen. Entreprenören ansågs också ha ett informationsövertag och därmed vara den part som haft bäst möjlighet att säkra bevisning genom löpande dokumentation. Någon bevislättnad avseende entreprenörens fakturerade arbeten och upparbetade kostnader var därför inte aktuell, trots att beställaren tidigare betalat utan att granska originalverifikationer och annat fakturaunderlag.
Entreprenörens fakturor innehöll, enligt hovrätten, inte information om vilket slags arbete fakturorna avsåg, annat än i mycket allmänna ordalag. I fakturatexterna framgick endast allmänt hållna texter av karaktären ”rörinstallationer och säkerhet” och liknande. Inte heller den skriftliga bevisningen som åberopats i målet gav – enligt domstolen – någon klarhet i vilket arbete fakturorna avsåg. Av utdragen ur ekonomisystemet framgick t ex endast att ett visst antal timmar hade rapporterats in för vissa tidsperioder. Det gick däremot inte att utläsa vilka arbetsmoment som de rapporterade timmarna avsåg. Ej heller fanns det annan skriftlig bevisning till utvisande av detta och de muntliga uppgifter som lämnats i målet var enligt hovrätten alltför allmänt hållna; detta eftersom förhörspersonerna inte uttalat sig närmare om fakturorna eller vilka arbeten fakturorna avsåg.
Med hänvisning till ovanstående ansåg hovrätten att entreprenören inte hade styrkt sin fordran.
Beställarens återkrav mot entreprenören
Hovrätten gick därefter över till att pröva beställarens återkrav mot entreprenören.
Domstolen började med att betona att många avtal, särskilt de som sträcker sig över en längre tidsperiod, kräver lojal samverkan mellan parterna. Detta medför bland annat en skyldighet att informera varandra om väsentliga delar och att lämna varandra upplysningar eller klargöra sin uppfattning i olika avseenden. Hovrätten fastslog att det därvid finns en skyldighet att lämna besked om att ett återkrav görs gällande när betalaren vet att mottagaren inrättar sig efter betalningen i tron att den är riktig, när betalaren ger mottagaren intrycket av att betalaren har eftergivit sin rätt eller när betalaren under lång tid har underlåtit att göra sin rätt gällande. Vid bedömningen av om mottagaren inrättat sig efter betalningen är oftast tiden som förflutit sedan betalningen erlades av stor betydelse, fastslog hovrätten.
Entreprenören hade sedan hösten 2019 fakturerat beställaren löpande för utförda arbeten i enlighet med entreprenadavtalet och beställaren betalade fakturorna reservationslöst. Enligt hovrätten hade entreprenören begärt ersättning för det utförda arbetet på samma sätt under hela avtalstiden. Inte vid något tillfälle hade beställaren haft synpunkter på faktureringen eller begärt att få ta del av entreprenörens originalverifikationer. Dessutom hade beställaren inte haft några konkreta invändningar mot arbetet i sig.
Hovrätten underströk att trots att beställaren i ett tidigt skede invänt mot vissa fakturor, dröjde det förhållandevis lång tid innan beställaren formellt meddelade entreprenören om sitt återkrav.
Domstolen konstaterade vidare att betalningen hade skett inom ramen för ett redan etablerat avtalsförhållande och enligt parternas överenskomna debiteringsnorm. Entreprenören hade därför haft anledning att inrätta sig efter betalningarna som skett och haft fog för att använda pengarna i sin verksamhet. Entreprenören var således i god tro att betalningarna var korrekta och att inga återkrav skulle göras gällande.
Sammanfattat ogillade hovrätten beställarens återkrav och fastställde tingsrättens dom i denna del.
Entreprenadjuridisk reflektion
Inom entreprenadjuridiken torgförs ibland en uppfattning om att beställaren ska kunna betala löpande för utförda arbeten, för att sedan i efterhand invända mot betalningsskyldighet för entreprenaden som helhet. En sådan uppfattning är enligt undertecknades mening svårförenlig med gällande civilrätt, där återkrav för redan betald ersättning generellt sett är svåra att driva när betalning erlagts reservationslöst.
Domen understryker vikten av tydlig och lojal kommunikation i avtalsrelationer, särskilt vid långvariga affärsförbindelser. Den beställare som ställer krav på redovisning med viss precision gör klokt i att begära korrekt dokumentation från entreprenören innan betalning erläggs.
Vårt utbildningserbjudande inom entreprenadjuridik
WA Advokatbyrå erbjuder företagsanpassade kurser inom entreprenadjuridik med grund- och fortsättningskurser samt kurser inom något utvalt specifikt område. Kurserna ger er unik tillgång till kunskap som förmedlas genom en advokat som är specialiserad inom entreprenadrätt. Beskriv er organisation och de juridiska frågeställningar som er organisation vill fördjupa sig i, så skräddarsyr vi en utbildning för er.
Våra kurser/utbildningar vänder sig till dig som vill kompetensutvecklas inom ditt yrke och regelbundet kommer i kontakt med entreprenad- och konsulträtt. Kanske arbetar du på fastighetsägarsidan som anställd eller konsult. Du kan t ex ha en chefsbefattning, arbeta som bolagsjurist, förvaltare eller på samhällsbyggnadssidan inom en kommun.