Hovrätt ogillar beställarens återkrav för betalda fakturor
Hovrätten för Övre Norrland har nyligen meddelat en dom där domstolen prövade om en beställare hade rätt att återkräva ersättning som betalats till en entreprenör för utförda entreprenadarbeten. Domen belyser svårigheterna med denna sorts krav.
Av advokat Sven Albinsson och jur.kand. Lucas Rasmusson
Bakgrund till tvisten
Det bakomliggande avtalsförhållandet
År 2019 ingick en beställare och en entreprenör ett entreprenadavtal, enligt vilket entreprenören åtog sig att utföra entreprenadarbeten för beställarens räkning. Arbetena bestod huvudsakligen i projektering och installation av el-, VS-, ventilations- och styrsystem. Avtalet anslöt till standardavtalen ABT 06 och ABT-U 07, vilka således utgjorde en integrerad del av entreprenadavtalet.
Enligt avtalet skulle arbetet utföras på löpande räkning. Entreprenören fakturerade successivt beställaren för de utförda arbetena och beställaren betalade totalt 17 731 361 kronor exklusive mervärdesskatt för utförda entreprenadarbeten fram till slutbesiktningen.
Entreprenörens krav
Efter slutbesiktningen fakturerade entreprenören ytterligare 1 669 440 kronor för arbete utfört före slutbesiktningen och 295 801 kronor för arbete utfört efter slutbesiktningen. Beställaren betalade en del av dessa fakturor, men ett belopp om 1 810 306 kronor förblev obetalt. Entreprenören ansökte om stämning mot beställaren avseende det obetalda beloppet och målet fick i hovrätten målnummer T 813-23.
Beställarens återkrav
Beställaren ansökte om genstämning mot entreprenören med ett belopp om 1 158 461 kr. Detta belopp hade beställaren redan betalat till entreprenören för de utförda arbetena. Beställaren hävdade att betalningen om 1 158 461 kronor gjorts till entreprenören av misstag och att betalningen saknade grund i parternas avtal. Beställare menade att betalningen inte var relaterad till något specifikt arbete eller någon viss faktura och att betalningen inte borde ha gjorts.
Entreprenören invände att betalningen avsåg utförda entreprenadarbeten som fakturerats löpande enligt avtalet. Entreprenören anförde därvid att beställaren hade granskat, godkänt och betalat fakturorna medvetet. Entreprenören framhöll också att bolaget hade agerat i god tro och använt pengarna som en del av den löpande verksamheten.
Frågan i genkäromålet blev således huruvida beställaren hade rätt att få tillbaka den ersättning som han betalat till entreprenören.
Hovrättens bedömning
Entreprenörens krav mot beställaren
Vad gäller entreprenörens krav mot beställaren bedömde hovrätten att entreprenören inte hade lyckats styrka sin fordran. Det faktum att beställaren tidigare hade accepterat fakturor med samma utformning och innehåll som de i målet tvistiga fakturorna – utan att begära att få granska originalverifikationer – särskiljer sig från frågan om huruvida entreprenören i bevisrättsligt hänseende har styrkt sin rätt till ersättning för fakturerat arbete, konstaterade domstolen. Entreprenören ansågs också ha ett informationsövertag och därmed vara den part som haft bäst möjlighet att säkra bevisning genom löpande dokumentation. Någon bevislättnad avseende entreprenörens fakturerade arbeten och upparbetade kostnader var därför inte aktuell, trots att beställaren tidigare betalat utan att granska originalverifikationer och annat fakturaunderlag.
Entreprenörens fakturor innehöll, enligt hovrätten, inte information om vilket slags arbete fakturorna avsåg, annat än i mycket allmänna ordalag. I fakturatexterna framgick endast allmänt hållna texter av karaktären ”rörinstallationer och säkerhet” och liknande. Inte heller den skriftliga bevisningen som åberopats i målet gav – enligt domstolen – någon klarhet i vilket arbete fakturorna avsåg. Av utdragen ur ekonomisystemet framgick t ex endast att ett visst antal timmar hade rapporterats in för vissa tidsperioder. Det gick däremot inte att utläsa vilka arbetsmoment som de rapporterade timmarna avsåg. Ej heller fanns det annan skriftlig bevisning till utvisande av detta och de muntliga uppgifter som lämnats i målet var enligt hovrätten alltför allmänt hållna; detta eftersom förhörspersonerna inte uttalat sig närmare om fakturorna eller vilka arbeten fakturorna avsåg.
Med hänvisning till ovanstående ansåg hovrätten att entreprenören inte hade styrkt sin fordran.
Beställarens återkrav mot entreprenören
Hovrätten gick därefter över till att pröva beställarens återkrav mot entreprenören.
Domstolen började med att betona att många avtal, särskilt de som sträcker sig över en längre tidsperiod, kräver lojal samverkan mellan parterna. Detta medför bland annat en skyldighet att informera varandra om väsentliga delar och att lämna varandra upplysningar eller klargöra sin uppfattning i olika avseenden. Hovrätten fastslog att det därvid finns en skyldighet att lämna besked om att ett återkrav görs gällande när betalaren vet att mottagaren inrättar sig efter betalningen i tron att den är riktig, när betalaren ger mottagaren intrycket av att betalaren har eftergivit sin rätt eller när betalaren under lång tid har underlåtit att göra sin rätt gällande. Vid bedömningen av om mottagaren inrättat sig efter betalningen är oftast tiden som förflutit sedan betalningen erlades av stor betydelse, fastslog hovrätten.
Entreprenören hade sedan hösten 2019 fakturerat beställaren löpande för utförda arbeten i enlighet med entreprenadavtalet och beställaren betalade fakturorna reservationslöst. Enligt hovrätten hade entreprenören begärt ersättning för det utförda arbetet på samma sätt under hela avtalstiden. Inte vid något tillfälle hade beställaren haft synpunkter på faktureringen eller begärt att få ta del av entreprenörens originalverifikationer. Dessutom hade beställaren inte haft några konkreta invändningar mot arbetet i sig.
Hovrätten underströk att trots att beställaren i ett tidigt skede invänt mot vissa fakturor, dröjde det förhållandevis lång tid innan beställaren formellt meddelade entreprenören om sitt återkrav.
Domstolen konstaterade vidare att betalningen hade skett inom ramen för ett redan etablerat avtalsförhållande och enligt parternas överenskomna debiteringsnorm. Entreprenören hade därför haft anledning att inrätta sig efter betalningarna som skett och haft fog för att använda pengarna i sin verksamhet. Entreprenören var således i god tro att betalningarna var korrekta och att inga återkrav skulle göras gällande.
Sammanfattat ogillade hovrätten beställarens återkrav och fastställde tingsrättens dom i denna del.
Entreprenadjuridisk reflektion
Inom entreprenadjuridiken torgförs ibland en uppfattning om att beställaren ska kunna betala löpande för utförda arbeten, för att sedan i efterhand invända mot betalningsskyldighet för entreprenaden som helhet. En sådan uppfattning är enligt undertecknades mening svårförenlig med gällande civilrätt, där återkrav för redan betald ersättning generellt sett är svåra att driva när betalning erlagts reservationslöst.
Domen understryker vikten av tydlig och lojal kommunikation i avtalsrelationer, särskilt vid långvariga affärsförbindelser. Den beställare som ställer krav på redovisning med viss precision gör klokt i att begära korrekt dokumentation från entreprenören innan betalning erläggs.
Vårt utbildningserbjudande inom entreprenadjuridik
WA Advokatbyrå erbjuder företagsanpassade kurser inom entreprenadjuridik med grund- och fortsättningskurser samt kurser inom något utvalt specifikt område. Kurserna ger er unik tillgång till kunskap som förmedlas genom en advokat som är specialiserad inom entreprenadrätt. Beskriv er organisation och de juridiska frågeställningar som er organisation vill fördjupa sig i, så skräddarsyr vi en utbildning för er.
Våra kurser/utbildningar vänder sig till dig som vill kompetensutvecklas inom ditt yrke och regelbundet kommer i kontakt med entreprenad- och konsulträtt. Kanske arbetar du på fastighetsägarsidan som anställd eller konsult. Du kan t ex ha en chefsbefattning, arbeta som bolagsjurist, förvaltare eller på samhällsbyggnadssidan inom en kommun.