Hovrätt ogillar beställarens återkrav för betalda fakturor
Hovrätten för Övre Norrland har nyligen meddelat en dom där domstolen prövade om en beställare hade rätt att återkräva ersättning som betalats till en entreprenör för utförda entreprenadarbeten. Domen belyser svårigheterna med denna sorts krav.
Av advokat Sven Albinsson och jur.kand. Lucas Rasmusson
Bakgrund till tvisten
Det bakomliggande avtalsförhållandet
År 2019 ingick en beställare och en entreprenör ett entreprenadavtal, enligt vilket entreprenören åtog sig att utföra entreprenadarbeten för beställarens räkning. Arbetena bestod huvudsakligen i projektering och installation av el-, VS-, ventilations- och styrsystem. Avtalet anslöt till standardavtalen ABT 06 och ABT-U 07, vilka således utgjorde en integrerad del av entreprenadavtalet.
Enligt avtalet skulle arbetet utföras på löpande räkning. Entreprenören fakturerade successivt beställaren för de utförda arbetena och beställaren betalade totalt 17 731 361 kronor exklusive mervärdesskatt för utförda entreprenadarbeten fram till slutbesiktningen.
Entreprenörens krav
Efter slutbesiktningen fakturerade entreprenören ytterligare 1 669 440 kronor för arbete utfört före slutbesiktningen och 295 801 kronor för arbete utfört efter slutbesiktningen. Beställaren betalade en del av dessa fakturor, men ett belopp om 1 810 306 kronor förblev obetalt. Entreprenören ansökte om stämning mot beställaren avseende det obetalda beloppet och målet fick i hovrätten målnummer T 813-23.
Beställarens återkrav
Beställaren ansökte om genstämning mot entreprenören med ett belopp om 1 158 461 kr. Detta belopp hade beställaren redan betalat till entreprenören för de utförda arbetena. Beställaren hävdade att betalningen om 1 158 461 kronor gjorts till entreprenören av misstag och att betalningen saknade grund i parternas avtal. Beställare menade att betalningen inte var relaterad till något specifikt arbete eller någon viss faktura och att betalningen inte borde ha gjorts.
Entreprenören invände att betalningen avsåg utförda entreprenadarbeten som fakturerats löpande enligt avtalet. Entreprenören anförde därvid att beställaren hade granskat, godkänt och betalat fakturorna medvetet. Entreprenören framhöll också att bolaget hade agerat i god tro och använt pengarna som en del av den löpande verksamheten.
Frågan i genkäromålet blev således huruvida beställaren hade rätt att få tillbaka den ersättning som han betalat till entreprenören.
Hovrättens bedömning
Entreprenörens krav mot beställaren
Vad gäller entreprenörens krav mot beställaren bedömde hovrätten att entreprenören inte hade lyckats styrka sin fordran. Det faktum att beställaren tidigare hade accepterat fakturor med samma utformning och innehåll som de i målet tvistiga fakturorna – utan att begära att få granska originalverifikationer – särskiljer sig från frågan om huruvida entreprenören i bevisrättsligt hänseende har styrkt sin rätt till ersättning för fakturerat arbete, konstaterade domstolen. Entreprenören ansågs också ha ett informationsövertag och därmed vara den part som haft bäst möjlighet att säkra bevisning genom löpande dokumentation. Någon bevislättnad avseende entreprenörens fakturerade arbeten och upparbetade kostnader var därför inte aktuell, trots att beställaren tidigare betalat utan att granska originalverifikationer och annat fakturaunderlag.
Entreprenörens fakturor innehöll, enligt hovrätten, inte information om vilket slags arbete fakturorna avsåg, annat än i mycket allmänna ordalag. I fakturatexterna framgick endast allmänt hållna texter av karaktären ”rörinstallationer och säkerhet” och liknande. Inte heller den skriftliga bevisningen som åberopats i målet gav – enligt domstolen – någon klarhet i vilket arbete fakturorna avsåg. Av utdragen ur ekonomisystemet framgick t ex endast att ett visst antal timmar hade rapporterats in för vissa tidsperioder. Det gick däremot inte att utläsa vilka arbetsmoment som de rapporterade timmarna avsåg. Ej heller fanns det annan skriftlig bevisning till utvisande av detta och de muntliga uppgifter som lämnats i målet var enligt hovrätten alltför allmänt hållna; detta eftersom förhörspersonerna inte uttalat sig närmare om fakturorna eller vilka arbeten fakturorna avsåg.
Med hänvisning till ovanstående ansåg hovrätten att entreprenören inte hade styrkt sin fordran.
Beställarens återkrav mot entreprenören
Hovrätten gick därefter över till att pröva beställarens återkrav mot entreprenören.
Domstolen började med att betona att många avtal, särskilt de som sträcker sig över en längre tidsperiod, kräver lojal samverkan mellan parterna. Detta medför bland annat en skyldighet att informera varandra om väsentliga delar och att lämna varandra upplysningar eller klargöra sin uppfattning i olika avseenden. Hovrätten fastslog att det därvid finns en skyldighet att lämna besked om att ett återkrav görs gällande när betalaren vet att mottagaren inrättar sig efter betalningen i tron att den är riktig, när betalaren ger mottagaren intrycket av att betalaren har eftergivit sin rätt eller när betalaren under lång tid har underlåtit att göra sin rätt gällande. Vid bedömningen av om mottagaren inrättat sig efter betalningen är oftast tiden som förflutit sedan betalningen erlades av stor betydelse, fastslog hovrätten.
Entreprenören hade sedan hösten 2019 fakturerat beställaren löpande för utförda arbeten i enlighet med entreprenadavtalet och beställaren betalade fakturorna reservationslöst. Enligt hovrätten hade entreprenören begärt ersättning för det utförda arbetet på samma sätt under hela avtalstiden. Inte vid något tillfälle hade beställaren haft synpunkter på faktureringen eller begärt att få ta del av entreprenörens originalverifikationer. Dessutom hade beställaren inte haft några konkreta invändningar mot arbetet i sig.
Hovrätten underströk att trots att beställaren i ett tidigt skede invänt mot vissa fakturor, dröjde det förhållandevis lång tid innan beställaren formellt meddelade entreprenören om sitt återkrav.
Domstolen konstaterade vidare att betalningen hade skett inom ramen för ett redan etablerat avtalsförhållande och enligt parternas överenskomna debiteringsnorm. Entreprenören hade därför haft anledning att inrätta sig efter betalningarna som skett och haft fog för att använda pengarna i sin verksamhet. Entreprenören var således i god tro att betalningarna var korrekta och att inga återkrav skulle göras gällande.
Sammanfattat ogillade hovrätten beställarens återkrav och fastställde tingsrättens dom i denna del.
Entreprenadjuridisk reflektion
Inom entreprenadjuridiken torgförs ibland en uppfattning om att beställaren ska kunna betala löpande för utförda arbeten, för att sedan i efterhand invända mot betalningsskyldighet för entreprenaden som helhet. En sådan uppfattning är enligt undertecknades mening svårförenlig med gällande civilrätt, där återkrav för redan betald ersättning generellt sett är svåra att driva när betalning erlagts reservationslöst.
Domen understryker vikten av tydlig och lojal kommunikation i avtalsrelationer, särskilt vid långvariga affärsförbindelser. Den beställare som ställer krav på redovisning med viss precision gör klokt i att begära korrekt dokumentation från entreprenören innan betalning erläggs.
Vårt utbildningserbjudande inom entreprenadjuridik
WA Advokatbyrå erbjuder företagsanpassade kurser inom entreprenadjuridik med grund- och fortsättningskurser samt kurser inom något utvalt specifikt område. Kurserna ger er unik tillgång till kunskap som förmedlas genom en advokat som är specialiserad inom entreprenadrätt. Beskriv er organisation och de juridiska frågeställningar som er organisation vill fördjupa sig i, så skräddarsyr vi en utbildning för er.
Våra kurser/utbildningar vänder sig till dig som vill kompetensutvecklas inom ditt yrke och regelbundet kommer i kontakt med entreprenad- och konsulträtt. Kanske arbetar du på fastighetsägarsidan som anställd eller konsult. Du kan t ex ha en chefsbefattning, arbeta som bolagsjurist, förvaltare eller på samhällsbyggnadssidan inom en kommun.
Tingsrättens krav på redovisad anbudskalkyl gällande kap 6 § 3
I standardavtalen AB 04 och ABT 06 finns i kap 6 § 3 en prisjusteringsregel som gör det möjligt att justera ett avtalat pris i efterhand på grund av vissa onormala kostnadsändringar som beskrivs i bestämmelsen. Händelser som Covid-19, Rysslands invasion av Ukraina – och de mycket omfattande ekonomiska stimulanserna som ofta varit ”motmedicinen” – har inte bara påverkat samhället i stort, utan även priserna i byggsektorn. Detta har gjort att prisjusteringsregeln i kap 6 § 3 blivit allt mer aktuell. Praxis kring bestämmelsen är fortfarande begränsad, men en dom från Jönköpings tingsrätt ger en fingervisning om hur regeln kan komma att tillämpas.
Av advokat Sven Albinsson och jur.kand. Amanda Karman
Prisjusteringsregeln i standardavtalen AB 04/ABT 06
Prisjusteringsregeln återfinns i AB 04/ABT 06 kap 6 § 3. Enligt bestämmelsen ska det avtalade priset ändras om det föreligger en kostnadsändring som:
– uppstår på grund av en myndighetsåtgärd, eller
– är förorsakad av krig eller annat krisförhållande med liknande effekt och som avser förnödenhet eller tjänst som är nödvändig för entreprenaden, eller
– beror på onormala prisförändringar avseende material som ingår i entreprenaden.
För att prisjustering enligt någon av punkterna ska ske krävs det – dessutom – att kostnadsändringen varit oförutsebar och väsentligt påverkat hela kostnaden för entreprenaden. Bestämmelsen ger dock ingen närmare vägledning kring vad som ska anses vara oförutsebart eller hur stor kostnadspåverkan måste vara för att klassas som väsentlig.
Bestämmelsen är generellt utformad för samtliga kostnadsändringar, men sätts bestämmelsen i sitt sammanhang bör den närmast betraktas som en force majeure-bestämmelse som blir tillämplig vid krissituationer där marknaden på något sätt blivit störd, vilket driver priserna uppåt.
Det är självklart mycket svårt att i efterhand ändra priset i ett redan ingånget avtal. För att entreprenören ska ha sådan rätt behöver han sammanfattat kunna styrka:
- att det föreligger en kostnadsändring av material eller arbete som kan rymmas inom bestämmelsen,
- att kostnadsändringen beror på någon av de omständigheterna som framgår av punkterna ovan (orsakssamband),
- att kostnadsändringen varit oförutsebar, och
- att kostnadsändringen väsentligt påverkat kostnaden för hela entreprenaden.
Om entreprenören kan styrka samtliga ovanstående rekvisit ska alltså det avtalade priset justeras upp. Exakt hur en sådan justering ska beräknas framgår inte av bestämmelsen.
Bakgrund i målet
I mål T 3033-23 vid Jönköpings tingsrätt prövades om entreprenören hade rätt till ersättning för onormala kostnadsändringar för material enligt ABT 06 kap 6 § 3.
Entreprenören påstod att prisökning på material, orsakad av coronapandemin och Rysslands invasion i Ukraina, hade lett till ökade kostnader för entreprenaden. För att styrka detta och beräkna sin kostnadsökning använde sig entreprenören av branschorganisationen Byggföretagens entreprenadindex för att jämföra prisutvecklingen mellan anbudstillfället och inköpstillfället för olika materialslag. Entreprenören satte sedan prisutvecklingen i relation till vad som kan betraktas som en normal prisutveckling, dvs en prisutveckling som faller inom ramen för vad som ska anses vara ”normalt” räknades bort.
Slutsatser
Domen ger en fingervisning om vad som krävs av entreprenören i bevishänseende när det kommer till att styrka krav grundade i kap 6 § 3. Det räcker enligt tingsrätten inte med att hänvisa till generella prisökningar för material som ingår i entreprenaden utifrån ett index, utan entreprenören måste kunna styrka att faktiska merkostnader har uppstått. Utflödet av tingsrättens dom är att det i princip blir obligatoriskt att exponera anbudskalkylen för den entreprenör som vill driva krav grundade i kap 6 § 3, eftersom det annars svårligen går att visa att man har haft några merkostnader i förhållande till vad man räknat med.
En annan konsekvens av tingsrättens sätt att se på bestämmelsen i kap 6 § 3, är att de faktiska inköpskostnaderna måste styrkas. Det innebär i sin tur att entreprenören inte bara måste exponera anbudskalkylen, utan också sina avtal med leverantörer m fl för att kunna nå framgång med kravet.
Tar man tingsrättens resonemang ett steg längre, är det inte heller säkert att det räcker med att visa att faktiska inköpskostnader är högre än vad man räknat med i anbudskalkylen. Beställaren kan ju t ex invända att entreprenören har räknat fel alternativt köpt in materialet för dyrt, vilket i sådant fall inte ska lasta beställaren. Antagligen måste entreprenören, för att vara på den säkra sidan, kunna visa att skillnaden mellan priset i anbudskalkylen och inköpspriset ligger i linje med den allmänna prisökningstakten för den aktuella materialkategorin; i vart fall med de utgångspunkter Jönköpings tingsrätt haft.
Tingsrättens resonemang kan tyckas vara strängt mot entreprenören, då det i princip omöjliggör krav grundade i kap 6 § 3 utifrån endast det faktum att stora prisökningar skett inom vissa materialkategorier. Men resonemanget ligger samtidigt i linje med övrig fordringsrätt där entreprenören förväntas styrka sina kostnader krona för krona med underliggande materialkvitton, tidsspecifikationer och liknande.
Vi väntar med spänning på att se om hovrätten har samma utgångspunkter som Jönköpings tingsrätt när man prövar hur kap 6 § 3 ska tillämpas.
Vårt utbildningserbjudande inom entreprenadjuridik
WA Advokatbyrå erbjuder företagsanpassade kurser inom entreprenadjuridik med grund- och fortsättningskurser samt kurser inom något utvalt specifikt område. Kurserna ger er unik tillgång till kunskap som förmedlas genom en advokat som är specialiserad inom entreprenadrätt. Beskriv er organisation och de juridiska frågeställningar som er organisation vill fördjupa sig i, så skräddarsyr vi en utbildning för er.
Våra kurser/utbildningar vänder sig till dig som vill kompetensutvecklas inom ditt yrke och regelbundet kommer i kontakt med entreprenad- och konsulträtt. Kanske arbetar du på fastighetsägarsidan som anställd eller konsult. Du kan t ex ha en chefsbefattning, arbeta som bolagsjurist, förvaltare eller på samhällsbyggnadssidan inom en kommun.
Beställarens rätt att häva entreprenadavtal vid dröjsmål
Om en avtalspart gör sig skyldig till allvarligare avtalsbrott inträder normalt hävningsrätt för den drabbade parten. Hävningen kan lite förenklat ses som en sista utväg och kombineras vanligtvis med ett skadestånd mot den part som brutit mot avtalet. I AB-familjens avtal regleras hävningsrätten i kapitel 8 och Svea hovrätt har i ett avgörande klargjort vissa viktiga frågor kopplade till dessa bestämmelser.
Av advokat Sven Albinsson och jur.kand. Amanda Karman
Svea hovrätt prövade i målet T 8169-19 om beställarens hävning av ett entreprenadavtal var befogad eller inte. Hävningen hade gjorts med stöd av ABT 06 kap. 8 § 1 pt. 1, vars innehåll redogörs för mer utförligt nedan. Om en hävning anses vara obefogad innebär det att den hävande parten har gjort sig skyldig till ett väsentligt avtalsbrott genom att häva entreprenadavtalet utan grund. Detta föranleder normalt skadeståndsskyldighet, som t ex kan omfatta entreprenörens uteblivna vinst i anledning av hävningen, m m.
Beställarens rätt att häva entreprenadavtalet på grund av försening
Enligt ABT 06 kap. 8 § 1 pt. 1 har beställaren rätt att häva entreprenadavtalet avseende återstående arbeten om:
”entreprenaden har försenats så att den uppenbarligen inte kan färdigställas inom kontraktstiden under förutsättning dels att förseningen inte beror på omständigheter som berättigar till tidsförlängning dels att en försening av färdigställandet skulle medföra väsentlig olägenhet för beställaren”.
Det nu sagda innebär att följande tre förutsättningar behöver vara uppfyllda för att beställaren ska ha rätt att häva ett entreprenadavtal baserat på ABT 06:
- Det ska röra sig om ett förväntat dröjsmål av entreprenadens avtalade färdigställande.
- Entreprenören ska inte vara berättigad till tidsförlängning.
- Förseningen av entreprenadens färdigställande måste medföra en väsentlig olägenhet för beställaren.
Den första förutsättningen – ”ett förväntat dröjsmål” – syftar på ett befarat eller förväntat avtalsbrott, dvs att entreprenören förväntas bli försenad. Den andra förutsättningen medför att det behöver göras en prövning om entreprenören har rätt till tidsförlängning enligt ABT 06 kap. 4 §§ 2 eller 3. Den tredje förutsättningen innebär att det måste göras en väsentlighetsbedömning avseende den olägenhet förseningen förväntas orsaka för beställaren.
Det var således dessa tre steg som hovrätten gick igenom i sina domskäl. För fullständighets skull kan tilläggas att motsvarande hävningsgrund i AB 04 är utformad på samma sätt.
Hovrätten prövade om bestämmelsen endast omfattar förväntade dröjsmål
Inledningsvis berördes frågan om det förelåg ”ett förväntat dröjsmål”, dvs om ”entreprenaden har försenats så att den uppenbarligen inte kan färdigställas inom kontraktstiden”. I förevarande fall konstaterade domstolen att entreprenaden redan var försenad med nästan sju månader i förhållande till kontraktstiden. Detta innebar att beställarens hävning av entreprenadavtalet grundade sig i ett redan inträffat dröjsmål och inte ett förväntat dröjsmål. Hovrätten prövade därför om bestämmelsen endast rymmer förväntade dröjsmål (såsom står i den ovan citerade avtalstexten) eller om redan inträffade – faktiskt konstaterade – dröjsmål också omfattas av bestämmelsen.
Hovrätten fastslog att det visserligen inte rörde sig om ett förväntat dröjsmål enligt bestämmelsens ordalydelse, men konstaterade därefter att det vore rimligt att de förutsättningar som gäller för hävningsrätt vid ett förväntat – dvs ännu icke inträffat – dröjsmål också är tillämpliga vid ett konstaterat dröjsmål. Denna slutsats medförde att hovrätten kunde gå vidare och pröva de övriga förutsättningarna, i syfte att avgöra om det rörde sig om en befogad hävning av entreprenaden eller inte.
Hade entreprenören rätt till tidsförlängning?
Nästa steg blev då att avgöra om entreprenören hade rätt till tidsförlängning. Om så skulle vara fallet, hade detta medfört att beställaren saknat rätt att häva entreprenadavtalet.
Entreprenören hävdade att beställaren lämnat en felaktig uppgift om möjligt energiuttag genom att ange ett maximivärde för energiuttag. Av denna anledning ansåg sig entreprenören vara berättigad till tidsförlängning. Hovrätten bedömde att det faktum att energiuttaget hade angivits som ett maximivärde, medförde att det var fråga om ett gränsvärde och inte en uppgift om ett sakförhållande. Det var således inte fråga om en felaktig uppgift och entreprenören hade följaktligen inte rätt till förlängning av kontraktstiden.
Väsentlighetsrekvisitet
Slutligen prövade hovrätten om förseningen kunde anses medföra en väsentlig olägenhet för beställaren. Initialt kan framhållas att hovrätten anförde att det är beställaren som har bevisbördan för att olägenheten är väsentlig.
Hovrätten fastslog att det måste göras en bedömning i varje enskilt fall, baserat på t ex beställarens intressen av kontraktsarbetenas avtalsenliga färdigställande och entreprenadens status. Det faktum att entreprenaden vid hävningstillfället var nästan sju månader försenad, ansågs dock vara tillräckligt för att uppfylla väsentlighetsrekvisitet. Dessutom stärktes detta upp med argument om att beställaren – som var en kommun – inte kunde ta vissa anläggningar i anspråk i tid på grund av entreprenörens dröjsmål.
Hovrätten konstaterade således, med hänvisning till ovanstående, att beställarens hävning var befogad.
Sammanfattning
Med utgångspunkt i hovrättsavgörandet kan konstateras att det – vid tillämpning av ABT 06 kap 8 § 1 pt. 1 – inte enbart behöver röra sig om ett förväntat dröjsmål för att beställaren ska ha rätt att häva ett entreprenadavtal. Även ett redan inträffat dröjsmål ryms enligt hovrätten i bestämmelsen. En slutsats som kan dras utifrån avgörandet är således att ett förväntat dröjsmål enbart bör ses som en minimigräns för när bestämmelsen är tillämplig.
Vår uppfattning är att entreprenörens invändning om att endast förväntade avtalsbrott – men inte faktiskt konstaterade avtalsbrott – skulle berättiga till hävningsrätt, är något långsökt. Det är därför föga förvånande att hovrätten dömt som man gjort.
Juridisk rådgivning kring entreprenad- och konsultavtal
Är ni beställare av ett entreprenadprojekt och behöver rådgivning för att reda ut lagliga aspekter kring projektet kan ni vända er till WA Advokatbyrå. Vi är experter inom entreprenadrätt och bistår regelbundet beställare inom kommun, privata fastighetsägare eller samhällsbyggnadsbolag.
Vi bistår också regelbundet entreprenörer med att granska avtal för att identifiera risker och i vissa fall möjligheter som uppstår på grund av beställarens oklarheter.
Vårt utbildningserbjudande inom entreprenadjuridik
WA Advokatbyrå erbjuder företagsanpassade kurser inom entreprenadjuridik med grund- och fortsättningskurser samt kurser inom något utvalt specifikt område. Samla ihop kollegor så tar vi tar fram en utbildning som är anpassad efter just de juridiska frågeställningar som er organisation vill fördjupa sig i.
Våra kurser/utbildningar vänder sig till dig som vill kompetensutvecklas inom ditt yrke och regelbundet kommer i kontakt med entreprenad- och konsulträtt. Kanske arbetar du på fastighetsägarsidan som anställd eller konsult. Du kan t ex ha en chefsbefattning, arbeta som bolagsjurist, förvaltare eller på samhällsbyggnadssidan inom en kommun.
Entreprenörens avrådandeskyldighet
En grundläggande princip i AB-familjens avtal är att den part som tillhandahåller en uppgift eller teknisk lösning ansvarar för dess riktighet. Det innebär bland annat att om beställaren föreskrivit en teknisk lösning, så ska entreprenören utföra arbetet enligt beställarens tekniska lösning och entreprenören får bara ett utförandeansvar i denna del.
I en nyligen meddelad dom aktualiserades frågan hur beställarens ansvar för tekniska lösningar förhåller sig till den avrådandeskyldighet som gäller vid konsumententreprenader.
Av advokat Sven Albinsson och jur. kand. Marcus Nordenstam
Reflektioner rörande entreprenörens avrådandeskyldighet vid konsumententreprenader
Mål T 2423-20 vid Helsingborgs tingsrätt avsåg en konsumententreprenad där en konsument hade ingått avtal med en entreprenör avseende uppförande av tre byggnader på sin fastighet. För entreprenaden var ABT 06 avtalat mellan parterna. Efter entreprenadtiden gjorde beställaren gällande flera fel, varav ett avsåg avsaknad av isolering under golvvärmen i bjälklaget.
Entreprenören hävdade att beställaren genom konstruktionsritningar från anlitade konsulter hade föreskrivit en teknisk lösning som innebar att ingen isolering skulle läggas under golvvärmen. Att bygga på detta sätt skulle därför anses uppfylla kontraktsenliga fordringar, i enlighet med ABT 06 kap. 1 § 8.
Beställaren ansåg att entreprenören hade en skyldighet att avråda från utförandet enligt § 6 konsumenttjänstlagen och att denna bestämmelse var tillämplig i det aktuella fallet. Av paragrafen framgår bland annat att näringsidkaren ska avråda från utförandet av en tjänst, om tjänsten inte kan anses vara till rimlig nytta för konsumenten med hänsyn till priset, värdet av föremålet för tjänsten eller andra särskilda omständigheter.
Domstolarnas bedömning beträffande entreprenörens skyldighet
Tingsrätten konstaterade att beställaren hade föreskrivit att ingen isolering skulle läggas under golvvärmen. När beställaren har föreskrivit en särskild teknisk lösning kan fel inte anses föreligga om entreprenören har utgått från denna, konstaterade tingsrätten. Dock måste entreprenören, som näringsidkare, avråda konsumenten om konsumentens tekniska lösningar är olämpliga. Så kan till exempel vara fallet om tjänsten inte kan anses vara till rimlig nytta eller om det är omöjligt att utföra ett fackmässigt / fungerande arbete när man bygger enligt beställarens tekniska lösning.
Tingsrätten ansåg att den tekniska lösning som beställaren hade tillhandahållit inte nådde upp till fackmässig standard. Vidare menade tingsrätten att skyldigheten att avråda gäller även om konsumenten framställt ritningen genom anlitade konsulter, vilket beställaren hade gjort i detta fall. Eftersom avrådande inte hade skett förelåg fel i entreprenaden.
Hovrätten konstaterade till skillnad från tingsrätten att beställaren inte hade föreskrivit någon teknisk lösning. Entreprenören hade således en valmöjlighet beträffande hur han skulle bygga, och borde därför ha valt en annan teknisk lösning än den som utfördes. Eftersom beställaren inte hade föreskrivit någon teknisk lösning blev det aldrig aktuellt för hovrätten att skarpt pröva frågan om entreprenörens avrådandeskyldighet. Genom obiter dictum anslöt sig ändå hovrätten till tingsrättens bedömning om avrådandeskyldigheten, för det fall att beställaren faktiskt hade föreskrivit en viss teknisk lösning. Utfallet är intressant för oss som verkar inom entreprenadrätt.
Entreprenadsrättslig analys
Att en entreprenad ska utföras fackmässigt framgår av ABT 06 kap. 2 § 1. Vid en entreprenad mellan två kommersiella parter aktualiseras kravet på fackmässigt utförande endast när entreprenören har en valmöjlighet avseende hur han ska bygga, vilket bland annat kan utläsas ur hänvisningen till ABT 06 kap. 1 § 8 i kommentaren till kap. 2 § 1. Om beställaren har projekterat fram en teknisk lösning, ansvarar ju beställaren för dess riktighet och entreprenören har enligt ABT 06 kap. 1 § 8 endast ett utförandeansvar i den aktuella delen. Om entreprenören ignorerar den föreskrivna tekniska lösningen – och istället bygger på ett annat sätt – begår han avtalsbrott och entreprenaden är att betrakta som felaktig i den aktuella delen. Att den part som lämnar uppgifter ansvarar för uppgifternas riktighet även när AB-familjens avtal inte utgör avtalsinnehåll, kan även utläsas ur NJA 2013 s. 1174 (Syrisk-Ortodoxa kyrkan i Västerås-domen).
I en konsumententreprenad har dock konsumenttjänstlagen företräde framför ABT 06 och är tvingande till konsumentens förmån. Det innebär sammanfattat att konsumenträttsliga bestämmelser om t.ex. avrådandeskyldighet inte får avtalas bort. Var gränsen för denna avrådandeskyldighet går, är enligt vår uppfattning inte klarlagt.
En avrådandeskyldighet kan se ut på flera olika sätt. Närmast till hands ligger att den omfattar ett krav på att avråda från mer eller mindre uppenbart dåliga tekniska lösningar. Både hovrätten och tingsrätten ansåg att det inte var av någon betydelse för avrådandeskyldigheten om projekteringen framställt av professionella konsulter som konsumenten anlitat. Detta står i stark kontrast till Svea hovrätts bedömning i målet T 11290-14, där slutsatsen är det rakt motsatta. I sistnämnda mål – som även det gällde en konsumententreprenad – hade entreprenören utgått ifrån konsumentens projektering vid utförande av elinstallationer i bostadshus. Projekteringen var utförd av professionella aktörer men visade sig sedermera inte inbegripa arbeten som krävdes för att andra delar av entreprenaden kunde utföras. Hovrätten konstaterade i detta fall att även om avrådandeskyldighet för olämpliga tekniska lösningar föreligger enligt konsumenttjänstlagen, kan en entreprenör underlåta att göra några närmare undersökningar av den projektering som gjorts om konsumenten anlitat professionella aktörer. En entreprenör kan då, enligt hovrätten, i princip förutsätta att de tekniska lösningarna är riktiga och fullständigt utredda. Vi tolkar hovrättens domskäl som att i situationer där en beställare som är konsument anlitar professionella tekniska konsulter för att ta fram t ex bygghandlingar, så är avrådandeskyldigheten reducerad till mycket uppenbara misstag.
Domstolarnas avgöranden i målen motsäger varandra. Det bidrar till oklarhet avseende när avrådandeskyldigheten faktiskt gäller för en entreprenör i en konsumententreprenad, där konsumenten har föreskrivit en viss teknisk lösning. Vår uppfattning är att rättstillämpningen skulle behöva nyanseras något i detta avseende. Är verkligen tanken att en entreprenör som arbetar åt en konsument alltid är skyldig att avråda från allt som inte fungerar, även om konsumenten har projekterat detta genom anlitande av professionella konsulter? Ett sådant synsätt skulle ju innebära att entreprenören i praktiken tog över ansvaret även för sådant som beställaren projekterat och att entreprenören aktivt behöver granska beställarens projektering. Det skulle innebära att konsumenten fick betala för ett granskningsarbete hos entreprenören, vilket ju är en kostnad som redan tagits genom anlitande av konsulten. Om konsumenten själv har skissat fram en teknisk lösning, är det dock en rimlig ordning att avrådandeskyldigheten är förhållandevis vidsträckt.
Rådgivning inom entreprenadrätt
WA Advokatbyrå är experter inom entreprenadrätt och bistår regelbundet beställare och entreprenörer med rådgivning rörande entreprenadrättsliga frågeställningar. Vi utgör stöd vid avtalsförhandlingar och under pågående entreprenader. Vid tvist företräder vi våra klienter i domstolar och skiljenämnder.
Vårt utbildningserbjudande inom entreprenadjuridik
WA Advokatbyrå erbjuder kurser inom entreprenadjuridik med grund- och fortsättningskurser samt kurser inom något utvalt specifikt område. Ni kan samla ihop kollegor och vi tar fram en utbildning som är anpassad efter just de juridiska frågeställningar som er organisation vill fördjupa sig i.
Våra kurser/utbildningar vänder sig till dig som vill kompetensutvecklas inom ditt yrke och regelbundet kommer i kontakt med entreprenad- och konsulträtt. Kanske arbetar du på fastighetsägarsidan som anställd eller konsult. Du kan t ex ha en chefsbefattning, arbeta som bolagsjurist, förvaltare eller på samhällsbyggnadssidan inom en kommun.