Hovrätt ogillar beställarens återkrav för betalda fakturor
Hovrätten för Övre Norrland har nyligen meddelat en dom där domstolen prövade om en beställare hade rätt att återkräva ersättning som betalats till en entreprenör för utförda entreprenadarbeten. Domen belyser svårigheterna med denna sorts krav.
Av advokat Sven Albinsson och jur.kand. Lucas Rasmusson
Bakgrund till tvisten
Det bakomliggande avtalsförhållandet
År 2019 ingick en beställare och en entreprenör ett entreprenadavtal, enligt vilket entreprenören åtog sig att utföra entreprenadarbeten för beställarens räkning. Arbetena bestod huvudsakligen i projektering och installation av el-, VS-, ventilations- och styrsystem. Avtalet anslöt till standardavtalen ABT 06 och ABT-U 07, vilka således utgjorde en integrerad del av entreprenadavtalet.
Enligt avtalet skulle arbetet utföras på löpande räkning. Entreprenören fakturerade successivt beställaren för de utförda arbetena och beställaren betalade totalt 17 731 361 kronor exklusive mervärdesskatt för utförda entreprenadarbeten fram till slutbesiktningen.
Entreprenörens krav
Efter slutbesiktningen fakturerade entreprenören ytterligare 1 669 440 kronor för arbete utfört före slutbesiktningen och 295 801 kronor för arbete utfört efter slutbesiktningen. Beställaren betalade en del av dessa fakturor, men ett belopp om 1 810 306 kronor förblev obetalt. Entreprenören ansökte om stämning mot beställaren avseende det obetalda beloppet och målet fick i hovrätten målnummer T 813-23.
Beställarens återkrav
Beställaren ansökte om genstämning mot entreprenören med ett belopp om 1 158 461 kr. Detta belopp hade beställaren redan betalat till entreprenören för de utförda arbetena. Beställaren hävdade att betalningen om 1 158 461 kronor gjorts till entreprenören av misstag och att betalningen saknade grund i parternas avtal. Beställare menade att betalningen inte var relaterad till något specifikt arbete eller någon viss faktura och att betalningen inte borde ha gjorts.
Entreprenören invände att betalningen avsåg utförda entreprenadarbeten som fakturerats löpande enligt avtalet. Entreprenören anförde därvid att beställaren hade granskat, godkänt och betalat fakturorna medvetet. Entreprenören framhöll också att bolaget hade agerat i god tro och använt pengarna som en del av den löpande verksamheten.
Frågan i genkäromålet blev således huruvida beställaren hade rätt att få tillbaka den ersättning som han betalat till entreprenören.
Hovrättens bedömning
Entreprenörens krav mot beställaren
Vad gäller entreprenörens krav mot beställaren bedömde hovrätten att entreprenören inte hade lyckats styrka sin fordran. Det faktum att beställaren tidigare hade accepterat fakturor med samma utformning och innehåll som de i målet tvistiga fakturorna – utan att begära att få granska originalverifikationer – särskiljer sig från frågan om huruvida entreprenören i bevisrättsligt hänseende har styrkt sin rätt till ersättning för fakturerat arbete, konstaterade domstolen. Entreprenören ansågs också ha ett informationsövertag och därmed vara den part som haft bäst möjlighet att säkra bevisning genom löpande dokumentation. Någon bevislättnad avseende entreprenörens fakturerade arbeten och upparbetade kostnader var därför inte aktuell, trots att beställaren tidigare betalat utan att granska originalverifikationer och annat fakturaunderlag.
Entreprenörens fakturor innehöll, enligt hovrätten, inte information om vilket slags arbete fakturorna avsåg, annat än i mycket allmänna ordalag. I fakturatexterna framgick endast allmänt hållna texter av karaktären ”rörinstallationer och säkerhet” och liknande. Inte heller den skriftliga bevisningen som åberopats i målet gav – enligt domstolen – någon klarhet i vilket arbete fakturorna avsåg. Av utdragen ur ekonomisystemet framgick t ex endast att ett visst antal timmar hade rapporterats in för vissa tidsperioder. Det gick däremot inte att utläsa vilka arbetsmoment som de rapporterade timmarna avsåg. Ej heller fanns det annan skriftlig bevisning till utvisande av detta och de muntliga uppgifter som lämnats i målet var enligt hovrätten alltför allmänt hållna; detta eftersom förhörspersonerna inte uttalat sig närmare om fakturorna eller vilka arbeten fakturorna avsåg.
Med hänvisning till ovanstående ansåg hovrätten att entreprenören inte hade styrkt sin fordran.
Beställarens återkrav mot entreprenören
Hovrätten gick därefter över till att pröva beställarens återkrav mot entreprenören.
Domstolen började med att betona att många avtal, särskilt de som sträcker sig över en längre tidsperiod, kräver lojal samverkan mellan parterna. Detta medför bland annat en skyldighet att informera varandra om väsentliga delar och att lämna varandra upplysningar eller klargöra sin uppfattning i olika avseenden. Hovrätten fastslog att det därvid finns en skyldighet att lämna besked om att ett återkrav görs gällande när betalaren vet att mottagaren inrättar sig efter betalningen i tron att den är riktig, när betalaren ger mottagaren intrycket av att betalaren har eftergivit sin rätt eller när betalaren under lång tid har underlåtit att göra sin rätt gällande. Vid bedömningen av om mottagaren inrättat sig efter betalningen är oftast tiden som förflutit sedan betalningen erlades av stor betydelse, fastslog hovrätten.
Entreprenören hade sedan hösten 2019 fakturerat beställaren löpande för utförda arbeten i enlighet med entreprenadavtalet och beställaren betalade fakturorna reservationslöst. Enligt hovrätten hade entreprenören begärt ersättning för det utförda arbetet på samma sätt under hela avtalstiden. Inte vid något tillfälle hade beställaren haft synpunkter på faktureringen eller begärt att få ta del av entreprenörens originalverifikationer. Dessutom hade beställaren inte haft några konkreta invändningar mot arbetet i sig.
Hovrätten underströk att trots att beställaren i ett tidigt skede invänt mot vissa fakturor, dröjde det förhållandevis lång tid innan beställaren formellt meddelade entreprenören om sitt återkrav.
Domstolen konstaterade vidare att betalningen hade skett inom ramen för ett redan etablerat avtalsförhållande och enligt parternas överenskomna debiteringsnorm. Entreprenören hade därför haft anledning att inrätta sig efter betalningarna som skett och haft fog för att använda pengarna i sin verksamhet. Entreprenören var således i god tro att betalningarna var korrekta och att inga återkrav skulle göras gällande.
Sammanfattat ogillade hovrätten beställarens återkrav och fastställde tingsrättens dom i denna del.
Entreprenadjuridisk reflektion
Inom entreprenadjuridiken torgförs ibland en uppfattning om att beställaren ska kunna betala löpande för utförda arbeten, för att sedan i efterhand invända mot betalningsskyldighet för entreprenaden som helhet. En sådan uppfattning är enligt undertecknades mening svårförenlig med gällande civilrätt, där återkrav för redan betald ersättning generellt sett är svåra att driva när betalning erlagts reservationslöst.
Domen understryker vikten av tydlig och lojal kommunikation i avtalsrelationer, särskilt vid långvariga affärsförbindelser. Den beställare som ställer krav på redovisning med viss precision gör klokt i att begära korrekt dokumentation från entreprenören innan betalning erläggs.
Vårt utbildningserbjudande inom entreprenadjuridik
WA Advokatbyrå erbjuder företagsanpassade kurser inom entreprenadjuridik med grund- och fortsättningskurser samt kurser inom något utvalt specifikt område. Kurserna ger er unik tillgång till kunskap som förmedlas genom en advokat som är specialiserad inom entreprenadrätt. Beskriv er organisation och de juridiska frågeställningar som er organisation vill fördjupa sig i, så skräddarsyr vi en utbildning för er.
Våra kurser/utbildningar vänder sig till dig som vill kompetensutvecklas inom ditt yrke och regelbundet kommer i kontakt med entreprenad- och konsulträtt. Kanske arbetar du på fastighetsägarsidan som anställd eller konsult. Du kan t ex ha en chefsbefattning, arbeta som bolagsjurist, förvaltare eller på samhällsbyggnadssidan inom en kommun.
Konsultuppdrag var inte felaktigt utfört
I en nyligen meddelad dom från Svea hovrätt, mål nummer T 3141-20, ogillades en kommuns skadeståndskrav mot en konsult. Konsulten hade åtagit sig att, för en kommuns räkning, upprätta bygghandlingar för upprustning av en damm, belägen i en park tillhörande kommunen. Standardavtalet ABK 09, viktig inom konsulträtt, utgjorde en integrerad del av parternas avtal.
Bygghandlingarna var ämnade att utgöra konstruktionsunderlag för den entreprenör som anlitades för att utföra arbetet. Efter att entreprenaden färdigställt, upptäcktes att det uppstått hål i dammduken vilket orsakat läckage.
Kommunen gjorde gällande att det förelåg fel och brister i de bygghandlingar som konsulten tillhandahållit och att konsulten var skyldig att ersätta kommunen för den skada som konsulten orsakat kommunen, varvid kommunen hänvisade till ABK 09 kap 5 § 1.
Reflektioner rörande en dom av Svea Hovrätt kring påstådda fel och brister i de bygghandlingar som konsulten levererat till kommunen
Av advokat Sven Albinsson och jur. kand. Elin Johansson
Omständigheterna kring konsultens leverans
De bygghandlingar konsulten tillhandahöll kommunen med bestod bland annat av en teknisk beskrivning med mängdförteckning, ritningar m. m. En entreprenad upphandlades sedan med utgångspunkt i dessa handlingar.
En grundläggande princip inom entreprenadrätten är att den part som tillhandahåller tekniska lösningar ansvarar för deras riktighet. Detta gäller såväl vid utförandeentreprenader som vid totalentreprenader (jmf bland annat AB 04 kap 1 §§ 1 och 6 samt ABT 06 kap 1 §§ 6 och 8). I aktuellt fall innebär det att kommunen – gentemot entreprenören – ansvarade för de tekniska lösningar som kommunen tillhandahållit, vilka i sin tur tagits fram av konsulten.
Kommunen var av uppfattningen att konsulten hade föreskrivit en dammduk som inte finns. Kommunen ansåg vidare att konsulten underlåtit att inkludera leverantörens installationsmanual i handlingarna, underlåtit att föreskriva ett fordonsförbud ovanpå dammduken samt underlåtit att projektera erforderlig grundkonstruktion för sälskulpturer. Därutöver ansåg kommunen att konsulten föreskrivit ett alltför vasst och grovt material under och ovan dammduken. Vidare menade kommunen att konsulten föreskrivit en alltför tunn geotextil.
I ljuset av ovanstående gjorde kommunen gällande att konsulten brustit i sin fackmässighet och åsidosatt sedvanlig omsorg vid genomförandet av uppdraget. Kommunen yrkade därför skadestånd för de merkostnader som uppkommit i och med läckaget i dammen och det påstått felaktigt utförda konsultuppdraget.
Konsulten, å sin sida, menade att det inte förelåg några fel eller brister i bygghandlingarna och bestred kommunens krav. Vidare menade konsulten att även om konsulten skulle anses ha förfarit vårdslöst saknas det orsakssamband mellan sådan vårdslöshet och kommunens ekonomiska krav. Därutöver menade konsulten att kommunen inte framställt skadeståndsanspråk i rätt tid, varför kommunens eventuella rätt till skadestånd skulle anses vara preskriberad.
Konsultansvar enligt ABK 09 kap 5 § 1
Hovrätten hade att pröva dels huruvida konsulten brustit i den fackmässighet och omsorg som föreskrivs i ABK 09, dels om skadeståndsansvar förelåg till följd av Konsultens vårdslöshet enligt ABK 09 kap. 5 § 1.
Inledningsvis konstaterade hovrätten att det åligger kommunen att styrka att konsulten förevarit vårdslöst på så sätt som kommunen påstod, vilket är i enlighet med ABK 09 kap 5 § 1.
ABK 09 kap. 5 § 1 lyder enligt följande:
”Konsulten ansvarar, med nedan angivna begränsningar, för skada som denne orsakat beställaren genom bristande fackmässighet, åsidosättande av sedvanlig omsorg eller annan vårdslöshet vid genomförandet av uppdraget. Har beställaren visat att skada uppstått och gjort sannolikt att skadan beror på en felaktighet i konsultens handlingar eller en underlåtenhet av konsulten, ska konsulten för att fria sig från ansvar visa att han inte är ansvarig för skadan.”
En fråga som ibland uppkommer är vad som, mer konkret, utgör avsteg ifrån ovan nämnda bestämmelse i ABK 09 kap 5 § 1. Hovrätten konstaterade i domen att vårdslöshet utgör ”varje beteende som inte svarar mot vad man kan ha rätt att kräva av en normalt fackkunnig, erfaren, ansvarskännande och förutseende konsult”. Hovrätten exemplifierade detta och konstaterade att det kan vara fråga om ”avvikelser från vad som kan anses vara normalt förekommande, erfarenhetsmässigt lämpliga tekniska lösningar”. Vår uppfattning är att hovrättens beskrivning nog inte bara bör inskränkas till just begreppet vårdslöshet, utan mer generellt beskriver vilka krav som en beställare har rätt att ställa på en konsult med stöd av ABK 09 kap 5 § 1 samt kap 2 § 1.
Hovrätten prövar huruvida fel eller brister föreligger i konsultens bygghandlingar
Det ankommer på beställaren att visa att konsulten brustit i fackmässighet, agerat vårdslöst eller på annat sätt brustit i sin omsorg. Hovrätten konstaterade att det förvisso framkommit vissa otydligheter i de föreskrifter som konsulten ansvarat för avseende val av dammduk. Utredningen har emellertid, enligt hovrätten, påvisat att dessa otydligheter inte inneburit en skillnad i realiteten, varför hovrätten fastslog att dessa inte kan anses som felaktiga eller bristfälliga.
Avseende fråga om ett för ”grovt och vasst” material under duken konstaterade hovrätten att delad mening mellan sakkunniga råder. Vad gäller geotextilen konstaterade hovrätten att projekteringen avviker från den rekommendation som installationsmanualen föreskrivit, men däremot är förenlig med produktinformationen. Vad gäller sälskulpturerna ansåg hovrätten att kommunen inte styrkt att konsulten underlåtit att projektera en erforderlig grundkonstruktion för dessa. Sammanfattningsvis konstaterade hovrätten att de divergerande meningarna har gjort det svårare att bedöma betydelsen av materialvalet i målet. Oaktat fann hovrätten att den sammantagna utredningen inte ger tillräckligt stöd för kommunens uppfattning.
I fråga om förbudet mot fordonstrafik ovanpå dammduken konstaterade hovrätten att konsulten föreskrivit att stor försiktighet ovanpå dammduken skulle vidtas av entreprenören, vid utförandet av sin entreprenad. I ljuset av att entreprenaden ansågs vara så pass stor att det var motiverat att fordon användes, men inte så pass stor att det inte fanns andra alternativ, får konsultens föreskrift förstås såsom att det krävs särskilda försiktighetsåtgärder. Givet hur bygghandlingarna utformats och att det i målet varit ostridigt att det ålegat entreprenören att välja arbetsmetod, konstaterade hovrätten att det ålegat entreprenören att försäkra sig om att metodvalet varit lämpligt. Hovrätten konstaterade att en fackmässig entreprenör borde ha valt en annan metod för utläggning av makadamlagret ovanpå duken än med hjälp av fordon.
Sammanfattning
Sammanfattningsvis fann varken tingsrätten eller hovrätten att kommunen visat att konsulten inte uppfyllt kraven på fackmässigt utförande, och/eller omsorgsplikten i övrigt, i ABK 09 kap 2 § 1 och kap 5 § 1. Det har inte heller visats att det förelegat fel eller brister i de bygghandlingar som konsulten ansvarat för.
Snarare går att läsa mellan raderna att hovrätten – i vart fall vad avser en av delfrågorna i målet – anser att ett så kallat utförandefel föreligger i entreprenörens arbeten. Mycket grovt sammanfattat innebär det att när entreprenören har en valmöjlighet (t ex vilken arbetsmetod man ska välja för att utföra en av beställaren föreskriven teknisk lösning), så är entreprenören skyldig att utföra arbetet fackmässigt (jmf AB 04 / ABT 06 kap 2 § 1).
Rådgivning inom entreprenadrätt
WA Advokatbyrå är experter inom entreprenadrätt och bistår regelbundet beställare och entreprenörer med rådgivning rörande entreprenadrättsliga frågeställningar. Vi utgör stöd vid avtalsförhandlingar och under pågående entreprenader. Vid tvist företräder vi våra klienter i domstolar och skiljenämnder.
Vårt utbildningserbjudande inom entreprenadjuridik och konsulträtt
WA Advokatbyrå erbjuder kurser inom entreprenadjuridik med grund- och fortsättningskurser samt kurser inom något utvalt specifikt område. Relevant i kontexten av denna artikel har vi kursen Konsulträtt (ABK 09) som tar utgångspunkt i standardavtalet ABK 09 och ger kursdeltagaren nödvändiga kunskaper om konsultupphandling, ABK 09 samt praktiska frågor som ofta uppkommer i samband med konsultuppdragets utförande.
Ni kan samla ihop kollegor så tar vi fram en utbildning anpassad efter just de juridiska frågeställningar som er organisation vill fördjupa sig i.
Våra kurser/utbildningar vänder sig till dig som vill kompetensutvecklas inom ditt yrke och regelbundet kommer i kontakt med entreprenad- och konsulträtt. Kanske arbetar du på fastighetsägarsidan som anställd eller konsult. Du kan t ex ha en chefsbefattning, arbeta som bolagsjurist, förvaltare eller på samhällsbyggnadssidan inom en kommun.
Vikten av att säkra bevisning vid hävning
I en nyligen meddelad dom från Svea hovrätt, målnummer T 11970-19, aktualiserades bland annat frågan om rätten att avbryta entreprenaden samt rätten att häva i anledning av (avtalsstridigt) avbrytande. Därutöver aktualiserades också frågan om rätt till ersättning vid hävningen.
En entreprenör hade åtagit sig att utföra arbeten för en beställare, bland annat en underentreprenad avseende uppförande av ett hotell. Standardavtalet AB 04 utgjorde en integrerad del av parternas avtal. Entreprenören valde att avbryta entreprenaden vilket föranledde att beställaren senare hävde entreprenaden.
Reflektioner rörande en dom av Svea Hovrätt om rätten att avbryta entreprenaden samt rätten att häva i anledning av (avtalsstridigt) avbrytande.
Av advokat Sven Albinsson och jur. kand. Elin Johansson
Omständigheterna kring entreprenaden i fråga
Entreprenören avbröt entreprenaden med hänvisning till att beställaren underlåtit att erlägga full betalning och att det inte heller var möjligt att utföra entreprenaden med den framdrift som beställaren krävde. Beställaren valde i sin tur att häva avtalet och gjorde gällande rätt till ersättning för den kostnadsökning som hävningen föranledde.
Det hovrätten hade att pröva var huruvida entreprenören haft rätt att avbryta arbetet respektive om beställaren haft rätt att häva avtalet i enlighet med AB 04 kap 8 § 1. Därutöver prövades huruvida beställaren haft rätt till ersättning för vissa merkostnader i enlighet med AB 04 kap 8 § 6.
Entreprenörens rätt till avbrytande av arbete
Inledningsvis hade hovrätten att pröva huruvida entreprenören haft rätt att avbryta sitt arbete. Hovrätten hänvisade i denna del till tingsrättens domskäl, där tingsrätten konstaterade att även om en beställares krav på arbetstakt framstår som orimliga, ger detta inte utan vidare entreprenören rätt att avbryta arbetet. Därutöver konstaterade tingsrätten att entreprenören inte förmått styrka några förfallna fakturor vid tillfället för arbetets upphörande. Entreprenören saknade därför rätt att avbryta sina arbeten.
Beställarens hävningsrätt
En beställarens hävningsrätt framgår av AB 04 kap 8 § 1 och lyder bland annat enligt följande:
”Beställaren har rätt att skriftligen häva kontraktet såvitt avser återstående arbeten om
entreprenaden har försenats så att den uppenbarligen inte kan färdigställas inom kontraktstiden under förutsättning dels att förseningen inte beror på omständigheter som berättigar till tidsförlängning dels att en försening av färdigställandet skulle medföra väsentlig olägenhet för beställaren”
Även i denna fråga instämde hovrätten i tingsrättens bedömning och hänvisade till tingsrättens domskäl. Tingsrätten konstaterade att, i ljuset av att entreprenören själv menade sig ha avbrutit arbetet med hänvisning till att man inte förmått hålla tidplanen, har beställaren haft rätt att häva avtalet enligt AB 04 kap 8 § 1. Med utgångspunkt i entreprenörens egna uppgifter fann således hovrätten att beställaren haft rätt att häva avtalet.
Beställarens rätt till ersättning för kostnadsökning
Avslutningsvis prövade hovrätten huruvida beställaren haft rätt till ersättning för merkostnader hänförliga till hävningen och färdigställandet av arbetet, i enlighet med AB 04 kap. 8 § 6. AB 04 kap 8 § 6 lyder enligt följande:
”Om kontraktet hävs enligt § 1 p. 1–7 i detta kapitel, är entreprenören skyldig att ersätta beställaren för den kostnadsökning som på grund av hävningen uppkommer för entreprenadens färdigställande, samt för den skada hävningen i övrigt åsamkar beställaren.”
Det återstående arbetet utfördes av beställaren själv samt en annan entreprenör. Beställaren hade beräknat sitt krav genom att summera de egna kostnader samt den nya entreprenörens kostnader och därefter dragit av värdet för redan utförda arbetet av entreprenören. Hovrätten hade inga synpunkter på beställarens beräkningssätt.
Hovrätten konstaterade dock att det förelåg osäkerhet gällande den nya entreprenörens fakturor. Osäkerheten grundade sig i att det inte framgick vad som utgjorde kostnader för att färdigställa kontraktsarbetet och vad som utgjorde ÄTA-arbeten, i det betalningsunderlag som åberopats av beställaren. Hovrätten fann att det inte gick att kontrollera siffrornas riktighet.
Hovrätten konstaterade därefter att beställaren underlåtit att åberopa något underliggande material till styrkande av beloppen som framgår av den sammanställning beställaren åberopat avseende beställarens egen upparbetade tid. Hovrätten skrev bland annat följande: ”Hovrätten konstaterar att det inte heller beträffande sammanställningen över Castellas arbetstimmar har åberopats något bakomliggande underlag till styrkande av beloppet, trots att sådan bevisning enkelt borde kunna tas fram av Castella…”
Sammanfattningsvis konstaterade hovrätten att beställaren inte förmått styrka några merkostnader.
Avslutande kommentarer
Vi noterar att det är förhållandevis högt ställda krav kopplade till hävningsrätten i AB-familjens avtal. Av AB 04 kap 8 § 1 p.1 framgår att det ska vara uppenbart för beställaren att entreprenaden inte kan färdigställas inom kontraktstiden. Därutöver ska förseningen medföra väsentlig olägenhet för beställaren. Exempel på detta skulle kunna vara att det finns vissa åtaganden gentemot slutkunder.
Det är också viktigt att noggrant dokumentera havda kostnader. För att kräva ersättning för kostnadsökning hänförliga till en hävning, räcker det inte att styrka att man haft kostnader utan det åligger den som kräver ersättning att styrka att dessa kostnader utgör merkostnader, dvs kostnader man aldrig haft om hävningen inte ägt rum.
Rådgivning inom entreprenadrätt
WA Advokatbyrå är experter inom entreprenadrätt och bistår regelbundet beställare och entreprenörer med rådgivning rörande entreprenadrättsliga frågeställningar. Vi utgör stöd vid avtalsförhandlingar och under pågående entreprenader. Vid tvist företräder vi våra klienter i domstolar och skiljenämnder.
Vårt utbildningserbjudande inom entreprenadjuridik och konsulträtt
WA Advokatbyrå erbjuder kurser inom entreprenadjuridik med grund- och fortsättningskurser samt kurser inom något utvalt specifikt område. Relevant i kontexten av denna artikel har vi grundkurs i entreprenadjuridik som omfattar en genomgång av grundläggande avtalsjuridik samt entreprenadjuridik. Utgångspunkt tas i standardavtalen AB 04 och ABT 06, där centrala bestämmelser samt formalia kring ÄTA-arbeten gås igenom.
Ni kan samla ihop kollegor så tar vi fram en utbildning anpassad efter just de juridiska frågeställningar som er organisation vill fördjupa sig i.
Våra kurser/utbildningar vänder sig till dig som vill kompetensutvecklas inom ditt yrke och regelbundet kommer i kontakt med entreprenad- och konsulträtt. Kanske arbetar du på fastighetsägarsidan som anställd eller konsult. Du kan t ex ha en chefsbefattning, arbeta som bolagsjurist, förvaltare eller på samhällsbyggnadssidan inom en kommun.
Entreprenörens avrådandeskyldighet
En grundläggande princip i AB-familjens avtal är att den part som tillhandahåller en uppgift eller teknisk lösning ansvarar för dess riktighet. Det innebär bland annat att om beställaren föreskrivit en teknisk lösning, så ska entreprenören utföra arbetet enligt beställarens tekniska lösning och entreprenören får bara ett utförandeansvar i denna del.
I en nyligen meddelad dom aktualiserades frågan hur beställarens ansvar för tekniska lösningar förhåller sig till den avrådandeskyldighet som gäller vid konsumententreprenader.
Av advokat Sven Albinsson och jur. kand. Marcus Nordenstam
Reflektioner rörande entreprenörens avrådandeskyldighet vid konsumententreprenader
Mål T 2423-20 vid Helsingborgs tingsrätt avsåg en konsumententreprenad där en konsument hade ingått avtal med en entreprenör avseende uppförande av tre byggnader på sin fastighet. För entreprenaden var ABT 06 avtalat mellan parterna. Efter entreprenadtiden gjorde beställaren gällande flera fel, varav ett avsåg avsaknad av isolering under golvvärmen i bjälklaget.
Entreprenören hävdade att beställaren genom konstruktionsritningar från anlitade konsulter hade föreskrivit en teknisk lösning som innebar att ingen isolering skulle läggas under golvvärmen. Att bygga på detta sätt skulle därför anses uppfylla kontraktsenliga fordringar, i enlighet med ABT 06 kap. 1 § 8.
Beställaren ansåg att entreprenören hade en skyldighet att avråda från utförandet enligt § 6 konsumenttjänstlagen och att denna bestämmelse var tillämplig i det aktuella fallet. Av paragrafen framgår bland annat att näringsidkaren ska avråda från utförandet av en tjänst, om tjänsten inte kan anses vara till rimlig nytta för konsumenten med hänsyn till priset, värdet av föremålet för tjänsten eller andra särskilda omständigheter.
Domstolarnas bedömning beträffande entreprenörens skyldighet
Tingsrätten konstaterade att beställaren hade föreskrivit att ingen isolering skulle läggas under golvvärmen. När beställaren har föreskrivit en särskild teknisk lösning kan fel inte anses föreligga om entreprenören har utgått från denna, konstaterade tingsrätten. Dock måste entreprenören, som näringsidkare, avråda konsumenten om konsumentens tekniska lösningar är olämpliga. Så kan till exempel vara fallet om tjänsten inte kan anses vara till rimlig nytta eller om det är omöjligt att utföra ett fackmässigt / fungerande arbete när man bygger enligt beställarens tekniska lösning.
Tingsrätten ansåg att den tekniska lösning som beställaren hade tillhandahållit inte nådde upp till fackmässig standard. Vidare menade tingsrätten att skyldigheten att avråda gäller även om konsumenten framställt ritningen genom anlitade konsulter, vilket beställaren hade gjort i detta fall. Eftersom avrådande inte hade skett förelåg fel i entreprenaden.
Hovrätten konstaterade till skillnad från tingsrätten att beställaren inte hade föreskrivit någon teknisk lösning. Entreprenören hade således en valmöjlighet beträffande hur han skulle bygga, och borde därför ha valt en annan teknisk lösning än den som utfördes. Eftersom beställaren inte hade föreskrivit någon teknisk lösning blev det aldrig aktuellt för hovrätten att skarpt pröva frågan om entreprenörens avrådandeskyldighet. Genom obiter dictum anslöt sig ändå hovrätten till tingsrättens bedömning om avrådandeskyldigheten, för det fall att beställaren faktiskt hade föreskrivit en viss teknisk lösning. Utfallet är intressant för oss som verkar inom entreprenadrätt.
Entreprenadsrättslig analys
Att en entreprenad ska utföras fackmässigt framgår av ABT 06 kap. 2 § 1. Vid en entreprenad mellan två kommersiella parter aktualiseras kravet på fackmässigt utförande endast när entreprenören har en valmöjlighet avseende hur han ska bygga, vilket bland annat kan utläsas ur hänvisningen till ABT 06 kap. 1 § 8 i kommentaren till kap. 2 § 1. Om beställaren har projekterat fram en teknisk lösning, ansvarar ju beställaren för dess riktighet och entreprenören har enligt ABT 06 kap. 1 § 8 endast ett utförandeansvar i den aktuella delen. Om entreprenören ignorerar den föreskrivna tekniska lösningen – och istället bygger på ett annat sätt – begår han avtalsbrott och entreprenaden är att betrakta som felaktig i den aktuella delen. Att den part som lämnar uppgifter ansvarar för uppgifternas riktighet även när AB-familjens avtal inte utgör avtalsinnehåll, kan även utläsas ur NJA 2013 s. 1174 (Syrisk-Ortodoxa kyrkan i Västerås-domen).
I en konsumententreprenad har dock konsumenttjänstlagen företräde framför ABT 06 och är tvingande till konsumentens förmån. Det innebär sammanfattat att konsumenträttsliga bestämmelser om t.ex. avrådandeskyldighet inte får avtalas bort. Var gränsen för denna avrådandeskyldighet går, är enligt vår uppfattning inte klarlagt.
En avrådandeskyldighet kan se ut på flera olika sätt. Närmast till hands ligger att den omfattar ett krav på att avråda från mer eller mindre uppenbart dåliga tekniska lösningar. Både hovrätten och tingsrätten ansåg att det inte var av någon betydelse för avrådandeskyldigheten om projekteringen framställt av professionella konsulter som konsumenten anlitat. Detta står i stark kontrast till Svea hovrätts bedömning i målet T 11290-14, där slutsatsen är det rakt motsatta. I sistnämnda mål – som även det gällde en konsumententreprenad – hade entreprenören utgått ifrån konsumentens projektering vid utförande av elinstallationer i bostadshus. Projekteringen var utförd av professionella aktörer men visade sig sedermera inte inbegripa arbeten som krävdes för att andra delar av entreprenaden kunde utföras. Hovrätten konstaterade i detta fall att även om avrådandeskyldighet för olämpliga tekniska lösningar föreligger enligt konsumenttjänstlagen, kan en entreprenör underlåta att göra några närmare undersökningar av den projektering som gjorts om konsumenten anlitat professionella aktörer. En entreprenör kan då, enligt hovrätten, i princip förutsätta att de tekniska lösningarna är riktiga och fullständigt utredda. Vi tolkar hovrättens domskäl som att i situationer där en beställare som är konsument anlitar professionella tekniska konsulter för att ta fram t ex bygghandlingar, så är avrådandeskyldigheten reducerad till mycket uppenbara misstag.
Domstolarnas avgöranden i målen motsäger varandra. Det bidrar till oklarhet avseende när avrådandeskyldigheten faktiskt gäller för en entreprenör i en konsumententreprenad, där konsumenten har föreskrivit en viss teknisk lösning. Vår uppfattning är att rättstillämpningen skulle behöva nyanseras något i detta avseende. Är verkligen tanken att en entreprenör som arbetar åt en konsument alltid är skyldig att avråda från allt som inte fungerar, även om konsumenten har projekterat detta genom anlitande av professionella konsulter? Ett sådant synsätt skulle ju innebära att entreprenören i praktiken tog över ansvaret även för sådant som beställaren projekterat och att entreprenören aktivt behöver granska beställarens projektering. Det skulle innebära att konsumenten fick betala för ett granskningsarbete hos entreprenören, vilket ju är en kostnad som redan tagits genom anlitande av konsulten. Om konsumenten själv har skissat fram en teknisk lösning, är det dock en rimlig ordning att avrådandeskyldigheten är förhållandevis vidsträckt.
Rådgivning inom entreprenadrätt
WA Advokatbyrå är experter inom entreprenadrätt och bistår regelbundet beställare och entreprenörer med rådgivning rörande entreprenadrättsliga frågeställningar. Vi utgör stöd vid avtalsförhandlingar och under pågående entreprenader. Vid tvist företräder vi våra klienter i domstolar och skiljenämnder.
Vårt utbildningserbjudande inom entreprenadjuridik
WA Advokatbyrå erbjuder kurser inom entreprenadjuridik med grund- och fortsättningskurser samt kurser inom något utvalt specifikt område. Ni kan samla ihop kollegor och vi tar fram en utbildning som är anpassad efter just de juridiska frågeställningar som er organisation vill fördjupa sig i.
Våra kurser/utbildningar vänder sig till dig som vill kompetensutvecklas inom ditt yrke och regelbundet kommer i kontakt med entreprenad- och konsulträtt. Kanske arbetar du på fastighetsägarsidan som anställd eller konsult. Du kan t ex ha en chefsbefattning, arbeta som bolagsjurist, förvaltare eller på samhällsbyggnadssidan inom en kommun.