Hovrättsdom klargör förutsättningarna för konsultansvarskrav

Om en skada uppstår på grund av fel i ett konsultuppdrag så har beställaren under vissa förutsättningar rätt att få ersättning för skadan från konsulten. En helt grundläggande förutsättning som måste vara uppfylld är att beställaren har framställt krav mot konsulten inom rätt tid.

I en mellandom från Svea hovrätt prövade domstolen om en konsultförmedlare – i egenskap av mellanhand – kunde använda ett meddelande som beställaren skickat till konsulten, som sitt eget meddelande innefattandes skadeståndskrav.

Bakgrund till tvisten

En beställare hade ingått ramavtal med en konsultförmedlare om tillhandahållande av vissa konsulttjänster. Konsultförmedlaren hade sedan ingått ytterligare ett ramavtal med ett konsultbolag som i praktiken agerande som en underkonsult.

Beställaren och konsultbolaget hade inget avtalsförhållande sinsemellan, utan båda hade varsitt avtal med konsultförmedlaren. De två avtalen med konsultförmedlaren var i huvudsak likalydande och anslöt båda till standardavtalet ABK 09.

Tvisten (målnummer T 6836–21) handlade om att konsultbolaget hade tagit fram bygghandlingar som påstods innehålla fel och brister, vilka påstods orsakat beställaren en ekonomisk skada. Beställaren riktade skadeståndskrav mot konsultförmedlaren som i sin tur riktade krav mot konsultbolaget.

Parterna var överens om att beställaren hade framställd krav mot sin avtalspart (konsultförmedlaren) i rätt tid. Tvistefrågan i mellandomen rörde istället huruvida konsultförmedlaren hade framställt skadeståndskrav mot konsulten inom avtalade frister.

Konsultförmedlarens meddelande

Konsultförmedlaren hänvisade till ett e-postmeddelande som beställaren hade skickat till konsultbolaget. I meddelandet informerade beställaren konsultbolaget om att konsultbolaget inte hade levererat kompletta bygghandlingar och att handlingarna innehöll brister vilka eventuellt kunde medföra en skada. Konsultförmedlaren hade alltså själv inte skickat något meddelande till konsultbolaget, utan hänvisade till beställarens meddelande.

Konsultförmedlaren gjorde också gällande att parterna hade en muntlig överenskommelse om att beställaren och konsultbolaget skulle hantera skadeståndskraven sinsemellan och inte via konsultförmedlaren.

Förutsättningarna för att ett skadeståndskrav ska anses vara framställt i rätt tid

Hovrätten redogjorde i domen utförligt för innehållet i ABK 09 kap. 5 § 6, som reglerar inom vilka frister skadeståndskrav måste framställas. Sammanfattningsvis konstaterade hovrätten att följande förutsättningar måste vara uppfyllda:

1. Beställaren måste ha framställt ett krav mot konsulten inom tre månader efter det att beställaren fått skälig anledning att anta att konsulten är ansvarig för skadan, dock senast nio månader efter det att beställaren fått kännedom om skadan,
2. beställaren måste, i meddelandet om skadestånd, ange det huvudsakliga händelseförloppet som ligger till grund för kravet, och
3. beställaren måste tydligt ange att han, genom meddelandet, framställer ett skadeståndsanspråk mot konsulten.

Hovrätten påpekade också att det är beställaren som har bevisbördan för att förutsättningarna enligt ABK 09 kap. 5 § 6 är uppfyllda.

Hovrättens bedömning

I det aktuella fallet ansåg hovrätten att konsultförmedlaren inte hade bevisat att meddelandet uppfyllde förutsättningarna för preskriptionsavbrott. Konsultförmedlaren hade därför inte rätt till någon ersättning.

Hovrätten klargjorde att konsultförmedlaren inte hade lyckats bevisa att det fanns någon muntlig överenskommelse att skadeståndskrav skulle kunna framställas direkt till konsultbolaget från beställaren. Konsultförmedlaren hade inte heller på något annat sätt lyckats visa att konsultbolaget godtagit en sådan ordning genom sitt agerande eller passivitet. Hovrätten konstaterade även att det inte fanns något som talade för att det förelåg någon intressegemenskap som gav konsultförmedlaren rätt att tillgodogöra sig beställarens meddelande.

Hovrätten konstaterade vidare att även om konsultförmedlaren hade haft rätt att tillgodogöra sig beställarens meddelanden, så uppfyllde det nu aktuella meddelandet ändå inte kraven i ABK 09 kap. 5 § 6. Meddelandet som konsultförmedlaren hänvisat till hade t ex inte specificerat att det faktiskt uppstått en ekonomisk skada eller vem som hade drabbats av den. Det framgick inte heller vem som skulle vara ansvarig för skadan eller att det riktas något anspråk på ersättning mot konsultbolaget.

Sammanfattningsvis konstaterade hovrätten att konsultförmedlarens rätt att göra anspråk på skadestånd mot konsultbolaget hade gått förlorad eftersom krav inte framställts i tid.

Konsulträttslig reflektion

Av hovrättsavgörandet framgår att när det kommer till mellanhandslösningar och förmedlingskonsulter så behöver konsultförmedlaren framställa sina egna krav mot konsultbolaget för att dessa ska ha juridisk verkan. Motsvarande gäller då även i ett rent underkonsultsavtal och enligt vår uppfattning även i de flesta andra civilrättsliga avtal (som bekant är det viktigt att man följer avtalskedjan).

Hovrättsavgörandet belyser också vikten av att beställarens skadeståndskrav faktiskt är ett skadeståndskrav. ”Skadeståndskrav” där beställaren av olika anledningar försöker uttrycka sig diplomatiskt eller uttrycker sig alltför vagt, leder ofta till att beställarens meddelande inte kvalificerar sig för att utgöra ett skadeståndskrav. Efter så lite som tre månader (se ovan) får detta – i ett avtal baserat på ABK 09 – till följd att beställaren förlorar rätten till skadestånd även om han har rätt i sak. Någon möjlighet för beställaren att senare ”läka” formaliabristerna finns inte.