Konsultuppdrag var inte felaktigt utfört

I en nyligen meddelad dom från Svea hovrätt, mål nummer T 3141-20, ogillades en kommuns skadeståndskrav mot en konsult. Konsulten hade åtagit sig att, för en kommuns räkning, upprätta bygghandlingar för upprustning av en damm, belägen i en park tillhörande kommunen. Standardavtalet ABK 09, viktig inom konsulträtt, utgjorde en integrerad del av parternas avtal.

Bygghandlingarna var ämnade att utgöra konstruktionsunderlag för den entreprenör som anlitades för att utföra arbetet. Efter att entreprenaden färdigställt, upptäcktes att det uppstått hål i dammduken vilket orsakat läckage.

Kommunen gjorde gällande att det förelåg fel och brister i de bygghandlingar som konsulten tillhandahållit och att konsulten var skyldig att ersätta kommunen för den skada som konsulten orsakat kommunen, varvid kommunen hänvisade till ABK 09 kap 5 § 1.

Omständigheterna kring konsultens leverans

De bygghandlingar konsulten tillhandahöll kommunen med bestod bland annat av en teknisk beskrivning med mängdförteckning, ritningar m. m. En entreprenad upphandlades sedan med utgångspunkt i dessa handlingar.

En grundläggande princip inom entreprenadrätten är att den part som tillhandahåller tekniska lösningar ansvarar för deras riktighet. Detta gäller såväl vid utförandeentreprenader som vid totalentreprenader (jmf bland annat AB 04 kap 1 §§ 1 och 6 samt ABT 06 kap 1 §§ 6 och 8). I aktuellt fall innebär det att kommunen – gentemot entreprenören – ansvarade för de tekniska lösningar som kommunen tillhandahållit, vilka i sin tur tagits fram av konsulten.

Kommunen var av uppfattningen att konsulten hade föreskrivit en dammduk som inte finns. Kommunen ansåg vidare att konsulten underlåtit att inkludera leverantörens installationsmanual i handlingarna, underlåtit att föreskriva ett fordonsförbud ovanpå dammduken samt underlåtit att projektera erforderlig grundkonstruktion för sälskulpturer. Därutöver ansåg kommunen att konsulten föreskrivit ett alltför vasst och grovt material under och ovan dammduken. Vidare menade kommunen att konsulten föreskrivit en alltför tunn geotextil.

I ljuset av ovanstående gjorde kommunen gällande att konsulten brustit i sin fackmässighet och åsidosatt sedvanlig omsorg vid genomförandet av uppdraget. Kommunen yrkade därför skadestånd för de merkostnader som uppkommit i och med läckaget i dammen och det påstått felaktigt utförda konsultuppdraget.

Konsulten, å sin sida, menade att det inte förelåg några fel eller brister i bygghandlingarna och bestred kommunens krav. Vidare menade konsulten att även om konsulten skulle anses ha förfarit vårdslöst saknas det orsakssamband mellan sådan vårdslöshet och kommunens ekonomiska krav. Därutöver menade konsulten att kommunen inte framställt skadeståndsanspråk i rätt tid, varför kommunens eventuella rätt till skadestånd skulle anses vara preskriberad.

Konsultansvar enligt ABK 09 kap 5 § 1

Hovrätten hade att pröva dels huruvida konsulten brustit i den fackmässighet och omsorg som föreskrivs i ABK 09, dels om skadeståndsansvar förelåg till följd av Konsultens vårdslöshet enligt ABK 09 kap. 5 § 1.

Inledningsvis konstaterade hovrätten att det åligger kommunen att styrka att konsulten förevarit vårdslöst på så sätt som kommunen påstod, vilket är i enlighet med ABK 09 kap 5 § 1.

ABK 09 kap. 5 § 1 lyder enligt följande:

 ”Konsulten ansvarar, med nedan angivna begränsningar, för skada som denne orsakat beställaren genom bristande fackmässighet, åsidosättande av sedvanlig omsorg eller annan vårdslöshet vid genomförandet av uppdraget. Har beställaren visat att skada uppstått och gjort sannolikt att skadan beror på en felaktighet i konsultens handlingar eller en underlåtenhet av konsulten, ska konsulten för att fria sig från ansvar visa att han inte är ansvarig för skadan.”

En fråga som ibland uppkommer är vad som, mer konkret, utgör avsteg ifrån ovan nämnda bestämmelse i ABK 09 kap 5 § 1. Hovrätten konstaterade i domen att vårdslöshet utgör ”varje beteende som inte svarar mot vad man kan ha rätt att kräva av en normalt fackkunnig, erfaren, ansvarskännande och förutseende konsult”. Hovrätten exemplifierade detta och konstaterade att det kan vara fråga om ”avvikelser från vad som kan anses vara normalt förekommande, erfarenhetsmässigt lämpliga tekniska lösningar”. Vår uppfattning är att hovrättens beskrivning nog inte bara bör inskränkas till just begreppet vårdslöshet, utan mer generellt beskriver vilka krav som en beställare har rätt att ställa på en konsult med stöd av ABK 09 kap 5 § 1 samt kap 2 § 1.

Hovrätten prövar huruvida fel eller brister föreligger i konsultens bygghandlingar

Det ankommer på beställaren att visa att konsulten brustit i fackmässighet, agerat vårdslöst eller på annat sätt brustit i sin omsorg. Hovrätten konstaterade att det förvisso framkommit vissa otydligheter i de föreskrifter som konsulten ansvarat för avseende val av dammduk. Utredningen har emellertid, enligt hovrätten, påvisat att dessa otydligheter inte inneburit en skillnad i realiteten, varför hovrätten fastslog att dessa inte kan anses som felaktiga eller bristfälliga.

Avseende fråga om ett för ”grovt och vasst” material under duken konstaterade hovrätten att delad mening mellan sakkunniga råder. Vad gäller geotextilen konstaterade hovrätten att projekteringen avviker från den rekommendation som installationsmanualen föreskrivit, men däremot är förenlig med produktinformationen. Vad gäller sälskulpturerna ansåg hovrätten att kommunen inte styrkt att konsulten underlåtit att projektera en erforderlig grundkonstruktion för dessa. Sammanfattningsvis konstaterade hovrätten att de divergerande meningarna har gjort det svårare att bedöma betydelsen av materialvalet i målet. Oaktat fann hovrätten att den sammantagna utredningen inte ger tillräckligt stöd för kommunens uppfattning.

I fråga om förbudet mot fordonstrafik ovanpå dammduken konstaterade hovrätten att konsulten föreskrivit att stor försiktighet ovanpå dammduken skulle vidtas av entreprenören, vid utförandet av sin entreprenad.  I ljuset av att entreprenaden ansågs vara så pass stor att det var motiverat att fordon användes, men inte så pass stor att det inte fanns andra alternativ, får konsultens föreskrift förstås såsom att det krävs särskilda försiktighetsåtgärder. Givet hur bygghandlingarna utformats och att det i målet varit ostridigt att det ålegat entreprenören att välja arbetsmetod, konstaterade hovrätten att det ålegat entreprenören att försäkra sig om att metodvalet varit lämpligt. Hovrätten konstaterade att en fackmässig entreprenör borde ha valt en annan metod för utläggning av makadamlagret ovanpå duken än med hjälp av fordon.

Sammanfattning

Sammanfattningsvis fann varken tingsrätten eller hovrätten att kommunen visat att konsulten inte uppfyllt kraven på fackmässigt utförande, och/eller omsorgsplikten i övrigt, i ABK 09 kap 2 § 1 och kap 5 § 1. Det har inte heller visats att det förelegat fel eller brister i de bygghandlingar som konsulten ansvarat för.

Snarare går att läsa mellan raderna att hovrätten – i vart fall vad avser en av delfrågorna i målet – anser att ett så kallat utförandefel föreligger i entreprenörens arbeten. Mycket grovt sammanfattat innebär det att när entreprenören har en valmöjlighet (t ex vilken arbetsmetod man ska välja för att utföra en av beställaren föreskriven teknisk lösning), så är entreprenören skyldig att utföra arbetet fackmässigt (jmf AB 04 / ABT 06 kap 2 § 1).