Bakgrund

Enligt skatteförfarandelagen är den som bedriver byggverksamhet skyldig att föra en elektronisk personalliggare. Syftet med personalliggaren är bland annat att motverka svartarbete och att främja sund konkurrens inom byggbranschen. Vid en entreprenad som, helt eller delvis, utförs på löpande räkning kan personalliggaren i vissa fall också vara av intresse för beställaren för att denne ska kunna bilda sig en uppfattning om sin betalningsskyldighet.

Eftersom personalliggaren innehåller personuppgifter såsom namn, personnummer, osv har en vanlig invändning från entreprenörerna varit att det skulle strida mot GDPR att lämna ut personalliggaren.

I mål Ö 1750–20 prövade Högsta domstolen ett editionsyrkande, där beställaren begärde att få tillgång till entreprenörens personalliggare. Uppgifterna i personalliggaren skulle användas som bevisning för att påvisa att entreprenören inte arbetat den tid som man begärde ersättning för.

Edition är sammanfattat ett processuellt medel för att under rättegång tvinga den ena parten (eller någon annan) att lämna ut skriftliga handlingar som kan utgöra relevant bevisning i tvisten. Syftet med edition är att säkerställa att parterna har tillgång till information och dokumentation i sådan omfattning att en rättvis och fullständig prövning av målet kan göras.

GDPR, eller dataskyddsförordningen, reglerar hantering av personuppgifter på europeisk nivå och innebär sammanfattat utökade krav i förhållande till tidigare lagstiftning. Syftet med GDPR är att skydda enskildas grundläggande rättigheter och friheter; särskilt deras rätt till skydd av personuppgifter. All hantering av personuppgifter måste enligt GDPR ha en rättslig grund och följa tydliga regler för att säkerställa skyddet av individens integritet och dennes personuppgifter. Eftersom en personaliggare innehåller personuppgifter omfattas den av GDPR.

Högsta domstolens bedömning

Högsta domstolen begärde ett förhandsavgörande från EU-domstolen som sammanfattat fastställde att personalliggaren omfattas av GDPR (domen C-268/21). Detta innebar att Högsta domstolen var tvungen att göra intresseavvägningar mellan beställarens intresse av att få ta del av personalliggaren och den enskildes integritetsintresse; dvs att uppgifterna inte lämnades ut.

Högsta domstolen underströk att beställaren har ett skyddsvärt intresse av att kunna få del av uppgifterna i personalliggaren genom edition, vilket ansågs vara av avgörande betydelse för både rättvisa och effektivitet i domstolsprocesser. Domstolen påpekade att möjligheten att presentera relevanta bevis är en grundläggande förutsättning för en rättvis rättegång där tillgång till nödvändig dokumentation är central.

Därefter vägde Högsta domstolen beställarens intresse av att få del av uppgifterna i personalliggaren, mot den registrerade personalens intresse av skydd för personuppgifterna. Domstolen fastslog därvid att beställarens intresse av tillgång till uppgifterna vägde tyngre än intresset av integritet för de individer som registrerats i personalliggaren.

Det framgick dock inte tydligt i editionsbegäran varför det var nödvändigt för beställaren att få tillgång till vissa specifika personuppgifter, såsom personnummer, samordningsnummer eller utländsk motsvarighet. Högsta domstolen ansåg därför att det var viktigt att tillämpa principen om uppgiftsminimering och beslutade att begränsa editionen genom att utesluta dessa specifika uppgifter. Editionsföreläggandet mot entreprenören begränsades därför på så sätt att dessa personuppgifter fick maskas.

Sammanfattningsvis ålades entreprenören att lämna ut personalliggaren eftersom beställarens intresse av att få ta del av uppgifterna i liggaren vägde tyngre än de registrerade personernas intresse av att uppgifterna inte skulle lämnas ut. Skyldigheten att lämna ut uppgifterna i personalliggaren begränsades dock på så sätt att vissa av personuppgifterna maskades.

Entreprenadjuridisk reflektion

Tidigare har entreprenörer ofta använt GDPR som ”en sköld” för att undvika att lämna ut personalliggaren till beställaren. Detta förhållningssätt har också vunnit stöd i en restriktiv syn från bland annat Datainspektionen rörande vilka ändamål som personuppgifterna i personalliggaren fått användas till.

Högsta domstolens klargörande rörande personalliggare vid entreprenadarbeten är välkommet. I praktiken innebär domstolens ställningstagande att det – i de allra flesta fall – inte går att vägra utlämnande av personalliggaren med hänvisning till den personliga integriteten.

Man kan naturligtvis fundera över hur stor betydelse personalliggaren får i en entreprenad där kontraktssumman är fast och vissa ÄTA-arbeten ersätts på löpande räkning. Klart är dock att det är betydligt enklare att dra slutsatser utifrån personalliggarens innehåll när det är fråga om en entreprenad som i sin helhet ersätts på löpande räkning.